Motivation
Hur håller man modet uppe?
Hur håller man målet i sikte?
Det frågar jag mig nästan varje dag just nu, eller rättare sagt nästan varje dag under det senaste året.
Jag älskar att träna dressyr och känna utvecklingen jag gör med min häst.
Jag älskar att träna andra och se utvecklingen de gör med sina hästar.
Jag älskar att utveckla och att utvecklas oavsett om det är som människa, som ryttare eller som lärare.
Men när det är svårt att se utvecklingen så tappar jag motivationen och tron på mig själv. När målet känns för långt bort eller kanske är skymd av allt för höga hinder, då får jag kämpa med att hålla modet uppe.
Malte utmanar mig, han gör det svårt för mig att se utvecklingen och att vi rör oss i rätt riktning. Igår gav han mig så många känslor under ett och samma ridpass. Allt ifrån "det här fixar jag aldrig" till "wow vilken häst jag har". En bergochdalbana
av känslor och det dränerar mig. Jag är nästan redo att skilja mig från honom men jag lovade min man att inte ta några förhastade beslut byggda på känslor under den jobbigaste av alla årstider.
Så jag måste göra en plan, en veckoplan och en längre plan, för att ha något att hålla fast vid. Tänka att det är någon annans häst och mitt jobb är att förvalta och i bästa fall utveckla. Försöka koppla bort mina känslor och på så sätt få lite distans
till vårt förhållande.
Låter det som en väg igenom motivationssvackan?
