Saxträning

Ikväll var det träning för min hemmatränare C och det var med stolthet som jag berättade att L hade varit nöjd med utvecklingen av Danny (och mig såklart), vilket är C's förtjänst eftersom det är hon som hjälper mig varje vecka (ibland mer) att utvecklas och "piska" på mig när jag slarvar. 
Nästa år firar vi 10 år ihop och hon har varit med hela Dannys utbildning, i med- och motgång. 

Danny kändes lite stel vid framridningen så det blev lite skänkelvikning och sedan sluta-skänkelvikning-sluta på långa diagonalen. Avslutade travpasset med att rida diagonal sluta till X, 8 m volt, öppna på medellinjen. Detta är för att förbereda oss på linjerna i Inter1... 

Det blev galoppslutor i dag och vi jobbade igenom MsvA-slutan med byte på medellinjen, StG-saxen med byte vid X och direkt ut i den nya sidans sluta men till sist blev det saxen i Inter1... 
Det är nu hög tid att få in linjen i ryggen eftersom det lätt blir trångt nere vid G. 
Mina och Dannys reaktioner är ibland inte de snabbaste och det behöver vi öva upp eftersom det händer mycket i saxen! 
1. Balans i uppridningen
2. Inte falla framåt i första slutan till kvartslinjen
3. Ett språng rakt-byte-direkt in i nya slutan MEN inte glömma att ställa om och låta framdelen leda.
4. Räkna takten och balansera, över till andra sidans kvartslinje
5. Se punkt 3 igen
6. Sluta fram till medellinjen och komma ut strax framför G och byta i balans innan man svänger ut på spåret. 

Ett bra pass som ställde höga krav på min hjärna - att hela tiden rida mot en punkt, låga och stilla händer, balansera och känna takten, använda magen för att göra minimala tempoväxlingar och på så sätt få ett bra sug och en energisk häst. 


Det tar sig...

Idag fick Danny gå på lina över cavaletti efter som vi ska träna för C imorgon och på kvällen blev det behandling med Biolighten för att mjuka upp honom. 

Jag red Mausi idag och kände redan innan att jag ville rida utan ledare men ändå med min man som moraliskt stöd. 
Efter en stund avvek han från vår sida och vi skrittade vidare själva. 
Lyckan som. infinner sig när jag känner att jag själv vill minska på stödet från omgivningen, är stor! När jag inser att jag faktiskt börjar känna mig trygg att skritta runt på min häst. 
Har man aldrig varit rädd för sin häst så kanske det är svårt att förstå vad jag går igenom men jag struntar i vad andra tycker nu, jag tar det i min takt och målet har jag inte tidssatt. 



En spark i rumpan

Mina första starter i år blev som en spark i rumpan, "gör om, gör rätt" kändes det som och det tog jag åt mig av.
 
Dagens träning för L visade på att jag tagit till mig av kritiken och omvandlat det till energi. Det är alltid lika trevligt men nervös att åka iväg för att "visa upp oss" men denna gång kände jag också en viss stolthet och ära att få träna för den tränaren som fick pris i helgen på GHS, "Årets dressyrtränare 2015".
Jag vill alltid kunna visa på en utveckling, att C och jag har jobbat på och att jag fortsätter utveckla mig mellan våra träffar.
 
Redan vid starten av dagens träning så kändes traven fin och vi kollade av skolorna. Jag får inte göra volterna i StG för små, bara lite mindre än till medellinjen. Mer 9 än 7 m eftersom han annars lätt tappar takten, balansen och formen. I öppnan måste jag rida inre skänkel mot yttre tygeln.
Vi stannade inte kvar i traven eftersom de gick så bra direkt, utan vi tog tag i galoppen.
 
Som hon sagt tidigare till mig, "hittar jag bara energin och takten, så fungerar allt", lite så kändes det som idag. Galoppkvaliteten var bättre redan från början, jag hittade rytmen och drivet. Galoppslutorna flöt på, bytesserien ok men där tar jag på mig lite missen. Jag slutade driva och tänka framåt, FY!
 
Piruettjobbet gjorde vi på medellinjen och jag måste tänka "ut" lite tidigare för annars så hinner han ta för många språng. Jag måste också hålla honom på yttre tygeln och aktivera bakbenen med skänklarna.
 
Vi red till sist igenom StG-programmet och det känns verkligen som om jag inte ska stryka mig från tävlingen längre, jag ska träna på att hitta denna känsla och ridning inne på banan. Inte tänka på procenten eller placering, bara träna på att kunna spänna bågen och rida varje steg/språng inne på banan, inte ge bort en enda chans till Danny att bli lång eller få utrymme att tänka själv.
 




Regntunga moln på morgonen men väl framme så sken solen. En underbar dag helt enkelt!