Höstsol

Vissa dagar är helt klart lättare än andra, vädret spelar stor roll när man kan tillbringa en hel dag i stallet. 

Idag sken höstsolen och jag hade hur mycket tid som helst att bara vara i stallet och med hästarna, det gjorde gott i själen. 

Danny var först ut och det blev våra kära övergångar och volter men även idag halt och ryggning på schemat. 
Att göra halt utan motstånd, stå stilla och vara lätt i handen, sedan rygga villigt utan att dyka, krypa upp eller/och bli stark. Direkt sedan fram i rätt gångart utan fördröjning eller att bli låg/hög, är den sista byggstenen i en perfekt halt-ryggning. 
Jag använder ryggning som gymnastik rätt ofta och den hjälper oss att mjuka upp de övreledgångarna i bakbenen. Piaff/passagearbetet gick sedan väldigt smidigt, mycket klapp och beröm både till mig och Danny. Det ska vara roligt att träna. 
Avslutade med lite lösgörande byten men högerbytena strulade och jag fick fundera mycket på hur jag satt. 

Sedan dags för Jippie och hon skötte sig fint på ridbanan. Började jobba lite trav-skritt samt trav-galopp. Känns kul att vara igång igen efter vilan, nu ska vi börja jobba tillbaka takten och kontakten innan nästa steg. 

På eftermiddagen så var det dags för Freddy att åka på löshoppning. Det är ett tag sedan vi lastade men han gick bara rakt på och stod lugnt när vi var där. 
Vi fick bra hjälp av arrangören och hon lotsade honom lugnt igenom alla nybörjarsteg. Han kändes väldigt lugn och cool, inte uppstressad utan tyckte det var roligt. Vi kommer nu åka regelbundet och göra detta vilket känns kul eftersom det tvingar oss att lasta och besöka främmande platser. 
(null)

Lycklig

Strålande höstsol och ljummen vind, blev så lycklig bara av det men när Jippie åter visar vilken stjärna hon är så är dagen fulländad. 

Efter fler veckor med vila och arbete från marken så la jag på sadel och hoppade upp. Hon kändes hur avspänd som helst och när jag började trava så kom känslan jag saknat. Den där runda, mjuka ryggen och ett eget driv i steget. Jag red inte länge och nöjde mig med skritt och trav på stora volter. 
Jag hoppas så innerligt att vi nu kan börja jobba ihop oss och börja jobbet mot att bli en dressyrhäst. 

Dannys dansade i solskenet och kämpade med att hitta takten i det som ska bli passage. 
Det kändes himla bra men så bad jag maken filma lite och genast sjönk mitt humör till botten. Besviken att det inte ser lika ut som det känns, filmen visar hur långt vi har kvar och inte alls så som min känsla är. 
Jag kämpar med min frustration och besvikelse över att vår utveckling går så vansinnigt långsam. Besviken att vi inte någon gång kan få lite medvind och inte hela tiden måste kämpa för varje liten grad av samling och bärighet. 
Danny är en kämpe som inte har fysiken till sin fördel, han är inte byggd för detta. Han har inte påskjutet av sig själv utan får jobba för varje steg. Lättheten i framdelen finns inte dör av naturen utan måste till när han vinklar sina bakben och håller kvar hela sin tyngd i varje steg. Schwungen är ett resultat av många år av styrketräning. 
Danny förtjänar en ryttare som har mindre krav och ambitioner än vad jag har, han skulle nog trivas som pensionär och leka med unghästar hela dagen som den farbror han är. Den dagen kanske kommer, bara jag har en ny häst att trimma och tävla på. 
(null)


Sovit

Trötthet, förkylning och lättnaden fick mig att sova, sova och åter sova lite till. Min kropp signalerar tydligt när jag är på väg att pressa den för långt eller så är det jag som lärt mig lyssna. 

Lättnaden över att vi troligen hittat det som stört Jippie är så stor, många pusselbitar faller på plats. Idag såg jag en skillnad när hon rörde sig men också ett lugnare uttryck i boxen. 

Danny red jag lite lugnt i ridhuset, ingen av oss blev svettig och det var precis det vi behövde. Efter flera dagar med ledighet så kändes det skönt att sitta på ryggen igen och smått börja jobba.