Tävlingsrapport dag1

"Bryt ihop och gå vidare"
"Töm och glöm"
Nu gäller det att ladda om och lämna dagens start bakom mig, använda frustrationen och besvikelsen som bränsle inför morgondagen. 

Han kändes fin på framridningen, lyssnade bra och lagom pigg. 
Jag ångrade inte att jag valde träns och vi hade lagom med tid på oss. 

När vi gick in i collectingringen så började han skygga för sargen och andra saker. Han kastade sig åt sidan så jag nästan flög av, det hade sett fint ut... 

Vi red in och gick "krabb-gång" längs hela långsidan för sargen var gråvit laserad och blänkte fint i lamporna som också skapade skuggor... 

Uppridning på en lite väl spänd häst, suck tänkte jag, Danny i ett nötskal. 
Kom igång rätt bra och traven blev inte så tokig ändå men det är klart, ska vi få högre betyg än 6 och 6,5 så måste han spänna av och inte livrädd glo ut i hörnen. 
Spänd skritt som kostar multum...
Galopp och "hej å hå" här gällde det att vara på sin vakt. 
Avbrott efter ökningen och en volt (-2) för att försöka hitta rätt galopp och hinna göra ett byte innan halten. Det är bra trångt att hinna rätta till misstag på en överspänd häst som studsar med baken som en Duracell-kanin. 
Allt blir spännt och markbundet. 

MEN jag är så nöjd med att jag kunde räkna till tre idag och att vi faktiskt fick en 7a av en domare på serien. 

Men för övrigt är jag mest besviken, besviken på att han är på detta sätt, besviken på mig själv att jag blir besviken då jag vet att han brukar behöva en klass för att "titta av sig", besviken att jag inte lyckas visa upp min häst på rätt sätt. 

Men nu gäller det, alla har övertalat mig om att jag ska starta imorgon också även om jag känner att det är slöseri med tid. 
Så nu gäller det att rycka upp mig och vända detta. 
Jag har gjort det förr, så varför skulle jag inte kunna det den här gången också. 

Jag överraskar mig själv

Efter en förmiddag med kämpande elever som ger mig så mycket glädje och inspiration så var det dags för mina egna hästar att trimmas innan det blev mörkt. 

Denna höst har varit fantastisk och helt underbar. Jag njuter av varje dag som jag kan rida hemma på banan och slingan. Ut i skogen vågar jag mig inte för där lurar älgflugorna på oss men snart dör även de av kylan. 

Jag gjorde iordning Mausi för att kunna rida hemma när maken skulle komma hem. 
Igår satte jag upp ett tillfälligt staket runt hela banan för att våga rida på när hon är på väg att bryta ut. 
Eftersom mannen dröjde så gick jag ut för att börja longera, "han kommer nog snart". Hon slappnade av snabbt och det var dags att hoppa upp... Ingen make... Jag hoppade upp ändå "vad kan hända?!" och skrittade runt. 
Vi travar väl lite för snart dyker han upp, tänkte jag och vi kom igång men några protester MEN jag drev på och höll i. 
Vi kom över det och jag red lite olika ridvägar i trav och galopp. 
Maken kom hem och hittade mig på banan med min älskade häst, lycklig och salig. 
Efter en skrittpaus så red vi lite trav igen innan jag hoppade av och vi gick tillsammans runt slingan med hunden.
Jag är så glad över att jag vågade, vågade rida själv, vågade gå på henne när hon backade av och började tänka bakåt. 

Efter det så var det dags för Danny att trimmas inför tävlingen i helgen. 
Pigg och nästan lite väl på tårna kändes han när vi gick upp till banan. 
Men det är med ett leende på läpparna jag försöker få honom att lyssna och jobba, jag är lycklig att han har så mycket energi nu igen och är så positiv. 
Vi red igenom alla delar och på slutet pressade jag honom lite i travskolorna, jag vill mjuka/leda upp honom inför imorgon. 
Jag kommer rida på träns båda dagarna och utmana mig själv. Han går så bra nu på träns och det blev så bra med det nya pannbandet. 

Nu ska jag plugga program och putsa stövlarna. 
Nervös? Näpp bara väldigt sugen på att tävla. 
Mål? Rida alla rörelser punkt till punkt och fokus på galoppkvalitet. 

Viktigt: 
Andas, ta det lugnt och njut!

"Jag kan flyga, jag är inte rädd"

Tänk vad små horn kan göra skillnad...
Idag åkte vi till ridhuset för att rida, det var jag, Mausi och min älskade make.

Longerade några varv för kunna spänna sadelgjorden innan jag hoppade upp.
Skrittade lite och gjorde några halter bara för att testa om gasen fungerade, bromsen har det aldrig varit något fel på.
Travade runt och tänkte på att hela tiden titta dit jag skulle, fukus framåt och att jag andades hela tiden, lugnt och avspänt.

Tog en skrittpaus och kunde sedan komma fram i trav och galopp. Noga med att ha stöd i handen och rida fram mot handen, låga händer och hålla henne rak.

Jag kände mig riktigt nöjd när jag saktade av men min man tyckte att nu töjer vi lite på gränsen och tar ytterligare en kort sekvens med trav innan vi ger oss.
Jag trodde att vi skulle stöta på patrull och motstånd men inte alls, på hela passet så var det knappt något. Hon stannade inte en enda gång och det gör mig så lycklig.

Tack alla som tror på oss, som stöttar och peppar mig. Det känns så bra 💕