Fartfylld start

Denna vecka började med full fart och måndagen avslutades med en bra föreläsning om mental tuffhet tillsammans med klubbens satsning. Härligt att träffas och härligt att lyssna på mannen som skrivit boken som hjälpt mig så mycket, både med min rädsla för Mausi och med tävlingsmomentet. 
Jag märkte hur långt jag kommit, hur mycket boken och övningarna har hjälpt mig att utvecklats som ryttare men också som människa.

Innan föreläsningen så blev jag masserad och det glädjer mig att musklerna är mycket bättre nu, att det gör skillnad. 

Idag så fick Danny jogga på lina innan hovslagaren kom. Mausi tömkörde jag under tiden innan det var hennes tur. Vi insåg att han har skott mina hästar i över 12 år nu, innan min dotter föddes, och eftersom hon fyllde år idag så insåg vi hur lång tid det är men på oss märks det inte någon skillnad. Vi har inte blivit 12 år äldre. 

Av banan

Livet har inte varit på topp de sista dagarna men jag gör mitt bästa att inte låta det ta över. Jag kör på och håller i helt enkelt. 


Vi fick vår husvagn såld till slut och jag kan äntligen släppa det, behöver inte reta upp mig på jobbiga köpare som ringer sent och prutar oförskämt. 

Danny trampade av sig skon igen i lördags och det kändes som om allt var emot oss, att någon försökte säga åt oss att vi inte ska tävla på söndag. Vi hittade inte skon utan fick snällt vänta tills ikväll när hovslagaren kunde komma. Att rida med en framsko är inte att tänka på eftersom den känns lite varm och sönderfläk. 

Musiken är inte heller helt klar men jag hoppas vi hinner göra de sista förändringarna imorgon. Men det får bli som det blir helt enkelt, jag har en musik som fungerar hyfsat och som gör att vi ändå kan starta. 

Mina nerver över starten på söndag ligger utan på kroppen just nu och minsta lilla strul känns som världens undergång. Jag är nog inte speciellt rolig att leva med just nu. 

Just nu är det lite upp och ner med Mausi, vi är i en jobbig fas just nu. Jag biter ihop och väljer att inte tänka så mycket, vi tar en dag i taget och jag njuter av ljusglimtarna. Det är därför hon lyser med sin frånvaro på bloggen eftersom jag inte vill analysera och reflektera så mycket just nu. Jag är glad för min man och C som coachar och stöttar mig igenom detta nu. 

Igår var det full fart här hemma och vi hade programträning. Jag lärde mig och fick tillfälle att öva undertiden C dömde. Jag känner hur kul det är att bli domare, mycket ansvar men så lärorikt och roligt. 

Vilken kväll!!!

Började morgonen med att plocka iordning i stallet bland mina saker, vintertid är jag lite slarvigare av mig eftersom jag dels är en fryslort och dels gärna vill komma in till familjemyset. Alla olika täcken som jag byter efter väderlek eller när de behöver torka efter arbete måste hela tiden vikas ihop på rätt sätt och läggas på rätt plats i täckesrummet, annars får de inte plats. 

Lite då och då sopar jag spindelväv från väggar och tvättar ur vattenkoppar, det finns alltid saker att hålla efter i ett stall. 

Danny fick gå på lina ute på ridbanan innan det bar dags för sista jobbdagen innan julledigheten. 

Hemma igen på eftermiddagen när jag tog in hästarna så tyckte jag Sabina gick lite konstigt men tänkte att jag kollar upp det mer innan jag rider. Sagt och gjort så är vår lilla vita sagoponny blockhalt på bak. Ingen värme, ingen reaktion vid böjning, ingen reaktion vid visitering av senor, ingen förhöjd puls. Hovböld kändes mest troligt och hovslagaren kontaktades, skulle han kunna komma innan julhelgen börjar? Jag såg pengarna flyga iväg när jag började måla upp skräckbilderna på hästklinikbesök på julafton... 

Jag red Mausi undertiden jag väntade, hon skötte sig fint och vi börjar nu mer och mer rida planerade ridpass med uppvärmning och huvudfokus på något speciellt. 
Idag var det serpentinbågar i trav och galoppfattningar. 

Till slut kom hovslagaren och väntan var över, det var en liten liten hovböld som troligen låg nära nerven. Men nu är hon ompysslad och vi hoppas det blir bättre. 

Avslutade kvällen med att hämta foder hos bästa återförsäljaren,