Fredagsmys

Danny jobbades ett pass med fokus på singelbyten och travskolor. Vi är inte helt i synk med byten åt vänster, de blir riktigt fina när det går bra men annars är vi på helt olika planeter. Idag försökte jag hitta en känsla och tekniken innan bytet för att få till de bättre. Känns inte speciellt toppen med tanke på att jag anmält oss till tävlingar och vi måste kunna byta i serier igen till dess... 
Riktigt bra skolor idag, fint stöd och flyt så vi jobbade igenom lite olika linjer och bara sög på känslan så muskelminnet ska hitta dit igen. 

Lite senare gick vi alla upp till ridhuset med Freddy och lekte lite med en presenning och pilatesboll. Vi fick stänga in hunden för de började busa lite för mycket med varandra än vad planen var. 
Det var kul att se hur han reagerade och hur väl han hanterade detta nya inslag. 
Det var lite otäckt att gå till/från ridhuset på näst intill isgata med en höst utan skor och broddar.  (null)

Fina killar

Pojkarna i stallet fick båda lufta sig idag, med bravur. 
Danny gick ett bra pass i ridhuset och vi jobbar med galoppkvaliteten i några steg av mer samling. Två-tre språng och sedan mjukt fram igen, inte fastna eller bli stark. Eftergiften i sidan är så viktig för att kunna göra en fin ingång i piruetten och för att så småningom få till bättre språng igenom hela. 
Lekte lite med passage-tänket i traven för att bygga styrka och bärighet. 
Avslutade med att byta i serier, bara försöka hitta startknappen till 1orna men också snabba upp min hjälpgivningen och få Danny mer uppmärksam. 
Härligt och kul!
(null)

På kvällen åkte Freddy på löshoppning igen och hoppade nu 110 i bakkant på stigsprånget. Inte helt avspänd i dag men gjorde ändå vad vi ville. Han testar lite nu var gränserna går, både vid borstning och lastningen men det är väl helt ok och normalt för en nybliven 3-åring. 
(null)

Återblick 2018

Det är jobbigt att se tillbaka på 2018, drömmar som krossades och en lång resa avslutades. Men det finns ljusglimtar och de måste jag lyfta fram. 

Danny och jag tävlade lite mindre än tidigare. Vi hittade ingen bra känsla på tävlingsbanan och det blev ofta missar. Saker vi kunde bra blev pannkaka och det har vi inte råd med i dessa klasser. Mina mål nådde jag inte men vi kom med och fick rida lag-SM i augusti. Det var så kul och jag är stolt över oss alla. Under hösten så ändrade vi lite på ridningen och backade tillbaka till grunderna, något som gav resultat och jag hoppas kunna skörda frukten av det under 2019.
(null)

I början av 2018 flyttade en lurvig kille in i stallet, Freddy. Istället för en sällskapsponny valde vi att köpa en 2-åring även om jag lovat mig själv att aldrig mer köpa någon oinriden häst. Dock har Freddy visat sig vara en underbar individ som lär sig snabbt. Han har under 2018 lärt sig allt vad som förväntas av en 2-åring utan några problem. Jag tog hjälp av H för att rida in honom eftersom jag inte känner mig så tuff men framför allt inte så smidig. Det ska bli så spännande att följa utvecklingen och träningen inför 3-årstestet under 2019. 
(null)

Under årets första månader så såg det ut som om Mausi skulle bli den tävlingshäst som skulle avlasta Danny och vi tränade för fullt mot att kunna starta MsvC. Allt såg ljust ut och jag började andas ut, hoppet steg när vi närmade oss första start. Men så började hon igen, jag ville inte se och blundade för faktumet att vi behövde göra en resa till. Det blev vår sista resa och beslutet att avsluta kapitlet smärtade mig mer än jag kunde ana. 
(null)

Men livet måste gå vidare och jag valde att leta efter en ny tävlingshäst. Att titta på hästannonser är alltid roligt så länge man inte ska köpa, när det väl är dags så verkar det aldrig finnas någon till salu. Vi blev på semestern uppringda och träffade under sensommaren Jippie. Allt gick fort och hon flyttade hem till oss. En ny resa skulle börja mot att matcha mot 5års kvalen 2019 för Falsterbo och Elmia. Dock slutar året med ofrivillig vila och rehabträning, det kändes som om mina drömmar och planer krossades igen. Höst- och vintermånaderna som skulle bygga styrka för att utveckla gångarterna inför unghästklasserna har nu fått gått till utredning, behandling och rehab. 2019 blir nog inte som vi hoppades på, nu tar vi en dag i taget och gör inga nya planer. 
(null)

Stallet började vi bygga ut, lite mer förvaringsmöjligheter och en extra box för gästande hästar. Möjligheten att kunna stalla upp en extra häst har jag saknat och det kommer bli så bra. Utbygget skapar också mera vindskydd till övriga boxar samt jag får in alla pallar under tak. Snyggt och prydligt kommer det bli.
(null)

ridhuset fyllde vi på med mera flis samtidigt som vi renoverade ridbanan med sand och flis ovanpå paddexet. Båda blev riktigt bra. Vi gjöt golvet i ingången och jag måste erkänna att det blev bra, även om jag inte tyckte det var nödvändigt innan vi gjorde det. Jordhögarna utanför i sommarhagen jämnades ut och vi kunde så gräsfrön trots den torra sommaren. Det känns som lagom med aktivitet i ridhuset och det är en dröm, jag blir så glad för alla kommentarer om hur fint vi har det. 
(null)

Första året som dressyrdomare har varit hur roligt som helst. Jag trivs och tycker utbildningen har förberett oss väl. Vid flera tillfällen har jag dömt med två stycken andra och vi har varit väldigt jämna i vår bedömning, det har stärkt tilliten till min förmåga att döma. Dömningen har också gjort mig mer nogrann i min ridning men också mina underbara elever drillar jag lite extra noga i korrektheten när de rider program. 
(null)

2018 läggs nu till arkivet och jag blickar framåt men motgångarna ger också lärdom. Tålamodet prövas, motivationen har åkt berg- och dalbana, självförtroendet inne på tävlingsbanan har fått sig en smäll men jag har min mors ord "bryt ihop och gå vidare". Att få vara ledsen och besviken tillhör livet, det kunde ha varit värre. Det vet jag men hästarna, ridning/träning och tävling är den stor del av den jag är. När det som i år inte har gått på topp så blir livet jobbigt och humöret skiftande, Motivationen och drivkraften hittar jag i tävlings- och träningsframgångarna och 2018 blev det lite för lite av den varan. 
Det är tur att jag har stöttande människor runt omkring mig, som tror på mig och som sparkar mig i rumpan när jag deppar ihop och bara målar upp allt i svart. 
2019 har precis börjat och jag vet att det kommer bli både med-och motgångar även detta år, annars vore väl livet bra enformigt.