Paus

Ibland vill jag bara trycka på PAUS och stanna tiden en stund för att hinna fundera, tänka, känna och förstå. 

Idag stannade klockan och tiden stod still. Det värsta en djurägare måste göra inträffade idag och tomrummet denna individ lämnar hos oss alla är enormt. Saknaden är stor och sorgen tung för alla berörda. 

Mina tankar går tillbaka ett år i tiden då jag trodde att min och Mausis tid var över, hoppet om vår framtid var utblåst och jag var beredd på det värsta. Men ödet ville något annat och vi fick en chans till, sista halmstrået greppade vi och idag tror jag inte att det är sant. Dock vågar jag ännu inte lita på att vi är säkra, varje vecka och månad av träning firar jag inombords men samtidigt växer rädslan att vi närmar oss dagen för ett återfall.

Just nu njuter jag av varje pass vi tränar och varje framsteg jag upptäcker är en seger. 
Jag njuter även av Dannys kämparanda och arbetsvilja, hur han trots fysiska begränsningar lär sig nya saker, utvecklas i sin takt även om jag ibland tycker att den är fruktansvärt långsam men han är frisk och jag lär mig mycket. 

Idag tryckte jag på paus och sörjer ponnydrottningen i stallet men imorgon börjar bandspelaren åter att rulla.  (null)