Snöoväder

Men det stoppade oss inte. 
Bilen gick så bra och tryggt trots väder och två medtrafikanter som inte tog det lugnt. 
Vi var framme i god tid, kunde installera båda hästarna i boxarna och bära in allt. 

Började med Sigge och red skänkelvikningar och variation av steglängden (först korta men sedan länga). 
Red öppnor på långsidan och då variera tempo och formen. Våga testa att rida fram yttre frambenet så han skulle "dansa". 
Slutor på diagonalen, vänster slutan tyckte hanvar jobbig att bli eftergiven i till en början men till slut så blev det bra. Jag får inte tränga med höger handen till vänster! 
Jag måste rida slutorna ända ut till väggen med bakbenen! 
Galoppen så red jag variation av steglängd och 8-10m volter när jag red svag öppna på långsidan. 
Till slut red vi enkla byten och var noga med att han verkligen skrittade avspänt i bytet. Han får inte vara så taggad utan måste slappna av. 

När jag red Sigge så kom bästa hästskötaren (hur ska jag klara mig utan henne?) in och red fram Danny åt mig för vi hade ingen mellan och vi ville kunna åka hem så tidigt som möjligt. 
Vi bytte häst och jag kunde efter några minuters ridning (behövde vänja mig vid Danny, de är så olika!) börja lektionen. 

Började med lite variation av formen och red sedan öppnor och diagonalslutor, där jag ska försöka "skaka/darra" loss honom i handen. 
Red piruettgaloppsarbete, först fyrkant sedan gå in på diagonalen och vid X vända mot hörnet så vi nästan gjorde en halv piruett. Hon tyckte att vi jobbat bea med piruettgaloppen och vi lämnade det och började rida byten. 
Först enskilda på diagonalen och sedan på kvartslinjen. 
Vi gjorde några fina och raka men också  några där han var lite kort i steget bak och blev lite studsigt. Några blev han efter bak men inte alls ofta. 
Viktigt att jag rider framåt när han börjar studsa och jazza, inte försöka parera med skänklarna. 
Nu började Danny bli trött men efter en kort skrittpaus där vi pratade om att han skulle behöva en rundare språngkurva för att höja kvaliteten på galoppen, så jobbade vi lite med det. Att han skulle runda sig lite mer i innersidan. Samla på yttertygeln och "skaka loss" innertygeln. 
HJÄLP VAD TRÖTTA VI VAR! Men vi kämpade tappert till sista galoppsprånget innan jag la ner honom i skritt. Han var inte svettig och stressade vilket hon tyckte var bra, trots att han fått jobba hårt. 

Optimalt hade varit att låta Danny få pusta lite i boxen innan vi åkte men vädret gjorde att vi packade in oss och begav oss hemåt. 

Jag är nöjd med mig själv idag och tar åt mig av Ls ord och feedback. 
"Det är bara att fylla på med mer" var en kommentar som jag njuter av som syftar på att jag jobbat bra med läxorna och vi inte behöver traggla med det utan kan gå vidare. 
Jag fick beröm för att jag reflekterar över min ridning och hur det känns, är också roligt att höra.

Jag är så nöjd över att vi åkte även om hemvägen kändes stundtals mycket jobbig och svårkörd. 
Men nu är vi hemma och jag/hästarna kommer sova gott inatt. 





Förberedelser

Nu är allt packat, putsat och tvättat. 
Jag har bestämt vilken färg som jag ska ha på outfiten på vardera häst. 
Mentalt har jag gjort iordning korgen med lunchmackor och kaffe/varm saft. 
Hästskötaren är informerad och laddad. 

Imorgon är det dags att åka på "fin"-träning för L igen. 
Det är åtta veckor sedan vi var där och båda hästarna har haft vila i 2 veckor vardera och nu hoppas jag kunna visa upp en utveckling. 

MEN 
Vädergudarna är inte på min sida och jag brottas med mina känslor inför färden imorgon. 
Jag är inte orolig för körningen eftersom jag känner min bil och litar på att vi tar oss fram. Den ligger stadigt på vägen har jag märkt och är inte speciellt vindkänslig när jag har två hästar i släpet. 
Det jag brottas med är tankar på hur  andra trafikanter beter sig och andras tankar om att jag faktiskt väljer att åka. 
Är jag oansvarig? 
Är jag blåögd och naiv? 

Jag vet att jag inte ska bry mig om vad andra tycker och tänker men sådan är jag. Jag försöker jobba bort det men har ännu inte lyckats även om jag närmar mig 40. 
Varför har jag hela tiden ett behov av att visa för omvärlden att jag kan? 
Att jag är hör hemma i ett sammanhang eller grupp? 
Varför är jag så rädd för att misslyckas? 

Det är nog därför jag har kraven på mig själv, jag har skapat mina prestationskrav, på grund av rädslan att inte duga. 
Kanske håller jag på att hitta roten till mina tävlingsnerver som ställer till det för oss?
Det vore bra och jag tror att bloggskrivandet har hjälpt mig att sätta ord på tankar och känslor som jag brottas med mycket under tävlingssäsongen. 


Träning

Torsdag är Dannydag för C. 
Bra uppladdning inför träningen för L imorgon. 

Vi pratade om hur viktigt det är att jag hittar ett system till framridningen och vet hur lång tid det tar att få oss startklara. 

Skänkelvikningar och halter kollade vi igenom. Jag ska låta Danny ta något skrittsteg innan halten för han är så laddad/beredd på att trycka iväg. Det gör att han gärna vaggar i halten. 

I galoppen började vi med skänkelvikning och sedan in på små volter. I vänster galopp så ska jag tänka på att inte tappa höger sidan. 

Vi red en specialare på medellinjen för att "knyckla" ihop det yttre bakbenet och vilka språng vi fick!!!! 
När vi sedan gick över i höger galopp och gjorde småvolt så höll det i sig. 
Så häftigt att det kommer!!! 
 
Vad vi kämpat med bakbenen på denna häst i alla år. 
Tänk att vi är på väg att faktiskt kunna starta MsvA. 

Sen red vi lite öppnor och kollade av att jag hittar känslan och Danny schwungen (som krävs för att få 7or i MsvA). 
Höger öppnorna går bättre än vänster eftersom jag har bättre stöd/sug i yttertygeln. 

Den 15/16 feb ska vi rida MsvB:5 på en programridning för att se vilken nivå som vi ligger på och vad vi måste jobba med för programlinjer.