Första adventspyssel

Igår njöt jag av årets första julbord, mängder av sill och fisk ute på en skärgårdskrog i S:t Anna. 
Därför var det M som passade hästarna och huset, hon red Danny och longerade Sigge. Fick rapport att de var pigga och glada. 

Idag kunde jag rida hemma på banan efter att vi vältrade den så den frusna kakan gick sönder. Efteråt så sladdade och harvade maken banan för att minska risken att den blir för hård imorgon. 

Longerade Sigge innan jag red och det var klok för han hoppade rätt mycket. 
Jag kan inte säga att jag är helt nöjd med honom just nu, det känns inte alls kul eller bra. 
Red övergångar och serpentinbågar för att hela tiden göra något/aktivera honom så han inte hittade på bus. 
Jag får de det några dagar och se om det blir bättre. 

Danny visade inte sin bästa sida utan allt var farligt och jag tappade tålamodet några gånger innan jag hittade tillbaka till ridningen. 
Övergångar och tempoväxlingar i både trav och galopp. 
Avslutade när han var lyhörd med olika seriebyten på olika linjer. Både 4or, 3or och 2or blev bra idag. 
Tänk att ett pass kan gå från kaos till toppkänsla! 



Full fart

Tid flög iväg och nu är helgen här. 

Igår red jag Danny på banan och tränade galoppsamling och piruetter. Kändes fin men det finns mycket kvar innan vi är redo för en tävlingsstart som innehåller piruetter, men det är några månader kvar innan tävlingarna drar igång igen. 

Sigge longerade jag igen eftersom tiden blev knapp innan jobbet. 

Idag drog jobbet ut på tiden och väl hemma så var det full fart med förberedelser inför utflykten och årets första julbord imorgon. 
Hemmet skulle förberedas för M som ska bo i paradiset och ansvara för hästarna och katten. Jag är så glad att jag har henne! 

Tränarpresentation del 1

Det kanske är dags att presentera mina två tränare. Vi börjar med min hemmatränare.

Cecilia Brage
Hon har jag tränat för sedan Danny kom in i mitt liv, maj 2007 började vi träffas varje vecka, ibland mer och vissa perioder mindre. 

Cissi är B-tränare och dressyrdomare upp till Intermedier.
Hon är min tränare, coach och mitt bollplank. Vi diskuterar och ventilerar det mesta. 
Jag kan ställa en fråga och få ett ärligt svar, knäppaste frågan jag ställt är om mina lår/rumpa var för stora och om det såg dumt ut/förstärktes av min kavaj. Det var under en period då jag på bilder/filmer bara stirrade mig blind på låren/rumpan och kände mig fet. Vita ridbyxor och kort kavaj gjorde inte saken bättre... 

Vi har haft utvecklingssamtal om mig som ekipage. 
Det har ibland lett till konstiga lektioner, som afrikansk dans och vågrörelser för att mjuka upp min kropp. Allt är möjligt på lektionerna och jag har hittat en tränare där jag kan samtala, bolla funderingar och lyfta rädslor med. 

Ett tag kändes det som om vi körde fast och bara såg det som inte fungerade, jag frågade mig själv om det kunde vara så att vi inte kom längre, att vi blivit hemmablinda helt enkelt. 
Jag tog mod till mig och lyfte den frågan en lektion, det var det bästa jag någonsin gjort. 
Att öppet kunna prata om förhållandet mellan elev - tränare och ta träningen till en ny nivå, är precis det som hände. 
En åtgärd var att leta upp en ny "gästtränare" som låg i samma linje med det vi gjorde varje vecka men som ändå kunde vara det där extra par ögon som vi saknade sedan HR försvann från distriktet. 

Jag hade turen att komma med i distriktets dressyrtrupp och därmed få börja träna för L. 
Cissi har från början varit med och lyssnat när jag tränat för L och det är perfekt eftersom vi då kan fortsätta jobba med det kommande veckor. 
Cissi och L jobbar verkligen efter samma tänk och linje i ridningen. Det är en ridning som passar mig och som jag kan rida hemma själv övriga dagar i veckan. 

Cissi betyder väldigt mycket för mig och jag tackar henne från hela mitt hjärta för all kunskap, stöttning och goda skratt som hon ger mig.