En lång dag till ända

Äntligen är denna dagen slut och det känns som en evighet. 
Morgonen började med det nog jobbigaste en djurägare går igenom, att fodra sin vän en sista gång, att förbereda för avfärd mot den slutgiltiga platsen. Sorgen slår till och tårarna forsar men så upphör de och man får några minuter/timmar andrum. 
Det var ett lugnt avslut och morgonfåglarna kvittrade, ett sista farväl när det var avklarat och ett otroligt bra bemötande av personalen. Ett tomrum och en känsla som inte går att beskriva spred sig i kroppen. Jag bröt ihop ett antal gånger idag mellan varven av lugn "normal" yta. Jag kommer bryta ihop många gånger och jag tror man behöver få göra det, ingen mår bra av att bunkra känslor inom sig. 

Innan lunch så red jag Danny och vi fick ett bra pass tillsammans i värmen. Att rida kräver allt mitt fokus och blir som meditation, jag behövde släppa tankarna och bara vara i nuet. 

Sedan blev det en em/kvällstur till Stockholm för att titta på två hästar, intressant och bra för oss att ha något att tänka på. Om det är något för framtiden får just framtiden utvisa, vi har bara börjat men jag vet vad jag letar efter. Handen i handsken... 
(null)

Tungt

Just nu är det otroligt jobbigt i perioder och värmen tillåter mig inte att vara aktiv hela tiden för att förskingra tankarna runt morgondagen. Vi försöker att inte tänka för ofta på det men jag är glad över att det just nu bara är min man och jag hemma. Igår när dottern skulle åka till skärgården så bröt jag ihop när hon självmant springer ut till Mausi för att säga hejdå. Flera gånger har hon gått ut för att prata med henne och varje gång brister mitt hjärta. Jag försöker att inte visa för mycket men hon vet att det är jobbigt, det tycker även hon. Hästarna är en del av vår familj på gott och ont. 
Det kommer bli så tomt imorgon och jag kommer bryta ihop, till min räddning har jag min man, saker inplanerade att göra. Jag måste bryta ihop och sedan gå vidare. För på ett sätt så kommer det kännas som en lättnad ändå, att få gå vidare. 

Danny svettades på ridbanan idag vid lunchtid, härligt varmt men det blev ett bra pass till slut. 
Volter i hörnpasseringarna och övergångar, galoppombyten och skänkelvikningar blandat med lite skolor i trav. 
(null)

Besked

Igår fick vi beskedet och det var inte bara himlen som öppnade sig då. Likt det efterlängtade regnet strömmade mina tårar ner och jag blir chockad över hur sorgsen jag är över detta. 
Det slår mig att det är nästan exakt på dagen 3 år sedan  jag blev kär i Mausi. Efter att ha provridit 19 hästar så kommer hon in i ridhuset och vi faller pladask. Det smile jag hade på läpparna när jag red henne kommer jag aldrig glömma. Jag visste att jag hittat min häst! 
Men våra tre år av kärlek och tårar kommer nu ta slut, det svåraste beslutet att fatta även om det är för hennes bästa. 
Jag kommer minnas henne med glädje och tacksamhet för allt hon lärt mig. Jag kommer skämma bort henne de här sista dagarna innan vi för sista gången lastar henne och åker. Jag har inte gråtit färdigt utan låter sorgen få sitt utrymme. 
(null)