Första dagen

Vilket tjat det är på mig men allt känns så underbart spännande och pirrigt, precis som första gången gör helt enkelt. 
Det är inte varje dag man får hem en ny häst och allt är på så sätt nytt och nervöst. 

Började morgonen med fodring och allt verkade lugnt. Täcket låg på, inga tecken i boxarna att de varit oroliga och allt var uppätet. 
Vi sover bara ca 60 m ifrån stallet och min man brukar höra om det rumlar i stallet. 
Efter frukosten så var det dags att kolla av hur sadeln låg, tränset skulle passas in och jag longerade lite på ridbanan.
Hon skötte sig inte helt prickfritt men jag glömmer inte bort att hon bara är 5 år och nyss har flyttat hit. Men jag tror det är viktigt att inte måla upp en rosenröd bild av verkligheten utan vara ärlig att det är många saker som tar tid när man fått hem en ny häst. 
Hon lyssnade bra på rösten och jag använde dock de tyska kommandon för att underlätta. 

Sen var det dags för hagen!!! Nervöst att släppa ut även om hon är van, vad skulle Danny göra? 
Men det värsta var nog att leda upp till hagen, alla tre betedde sig som om de aldrig varit ledda. Nä inte riktigt så farligt men de var bra laddade. 
Efter 5 min så var de lugna och det hade gått förvånansvärt lugnt och städat till. 

Dagen flöt sakta och det berodde inte bara på regnet. 
Jag väntade med spänning på att maken och M skulle komma hem så vi kunde hoppa upp i sadeln en liten sväng. 
Regnet slutade inte så det kändes rätt hopplöst men strax innan vi blev klara i stallet så upphörde regnet och jag kunde bege oss upp på ridbanan. 

Nervöst för oss alla, hur skulle hon reagera? Ny sadel, nytt träns och bett samt nytt underlag. Hon är ju bara 5 år...
Jag hade fått med mig en lapp att "hon har lite svårt att stå still vid uppsittning, bli inte arg utan prata och klappa lite så blir det bra. Det är något man måste öva med henne."
Mycket riktigt så blev hon lite spänd men så fort hon fick skritta iväg så slappnade hon av. Hon gjorde lika nere vid provridningen kom jag ihåg så jag visste redan om det. 
Efter lite skritt så började jag trava och red stora volter och lite avsaktningar innan vi galopperade. 

När jag väl slappnade av och började rida så spred sig leendet och lyckoruset av att sitta på henne igen bubblade inom mig. 
Att jag sedan råkade rida med stigläder som var för korta hjälpte mig inte precis men jag hoppade av och ville inte börja böka med det utan nöjde mig med att vår första ridtur på banan gick bra och att jag inte ångrar mig, hon är som handen i handsken, helt perfekt!


  

Första gången

Det är 8 år sedan jag köpte en ny häst eller rättare sagt två Danny och Sigge). Sen har vi hängt ihop och jag känner de väldigt väl och kan alla deras påhitt, men nu känner jag mig som en "ridskole-tjej" som precis har fått en ny häst att göra iordning inför lektionen. 
Ni vet den där känslan att inte riktigt veta vad hästen gillar eller hur den kommer hitta på i olika situationer. Men också den där pirriga känslan när man får den där fina hästen på ridskolan som alla längtar efter, när man vill visa att man är värd att rida den på lektionerna.

Så kändes det ikväll för mig när Asti Maus kommit hem, fått ätit lite hö och det var dags för mig att borsta igenom och känna så att allt verkade bra efter resan. 
Är hon kittlig någonstans? 
Lyfta benen, snabbt eller sävligt?
Att stå uppbunden i min spolspilta där svalorna flyger in och ut, hur reagerar hon på det?

Det gällde att ta det lugnt men ändå visa att det är jag som är ledaren i det här stallet och att det är så här det är att bo hos oss på Ingetorp.
Allt gick bra och hon fick en pyjamas på sig inför natten, Danny följer allt hon gör med stor nyfikenhet och de verkar komma bra överens. 

Imorgon blir det lite utprovning av utrustning och kort på lina innan det är dags för henne att gå ut i hagen. Hon är van att gå ute i hagen varje dag så det kommer nog inte bli något problem.
På kvällen tänkte jag hoppa upp lite när mannen kommer hem från jobbet eftersom jag inte vill vara själv de första gångerna.

Jag är så lycklig att hon har kommit hem och äntligen kan vi börja skriva på nästa kapitel i boken om Asti Maus.


Ridhuset

Det regnade rejält imorse när jag skulle rida så det blev en tur till ridhuset (äntligen) för att få ett bra pass. 
När man inte har speglar hemma så är det så underbart att ibland behöva åka till ridhuset och kortsidan med speglar. 

Danny fick jobba med skänkelvikning och sedan öppna-volt-öppna. 
Red på framåt och noga med yttertygeln.
Samma jobb sedan i galopp och där jag faktiskt red 8-6m volter och tänkte lite piruettgalopp. Ibland red jag sluta i stället för skänkelvikning. 
Avslutade med att jobba med diagonalslutor i trav. Här jobbade jag mest med mig själv att sitta korrekt och inte halka åt höger i sadeln. 

Glad och nöjd med passet.