Träning är bästa botemedlet

Dagens träning för L kunde inte vara mer läglig med tanke på gårdagens tävling. 

Tack vare bra samtal med M, min man och C under kvällen så hade jag vänt besvikelsen och viljan att "bara krypa tillbaka under min sten" till kämparglöd och en vilja att "nu ska jag minsann bevisa". 

Red inte fram så länge eftersom jag inte riktigt visste hur mycket energi som fanns kvar i Danny efter två tävlingsdagar och långa transport t&r Södertälje. 
Dock var han på tårna när jag gjorde i ordning honom...

L's första kommentar var att det märktes på min uppvärmning att jag var på hugget. 
Vi jobbade först trav, att på stora volten flytta ut honom med samsidiga innerhjälper till yttertygeln. I höger varv vill han bara böja sig i halsen vid sadeln, då måste min yttertygel reglera det så att innertygeln bara ställer i främre delen. 
När väl det fungerade så fungerade också skolorna.

Galopp, det gäller att jag lär mig hur det ska kännas när han jobbar i rätt samling och att jag hela tiden aktiverar och inte tillåter honom att stå emot skänkel eller hand. 
Kräva direkt svar på allt jag gör

Byten: förhåll på ytter i bytet för att få rakare serier. 
Piruett: lite rundare i formen så han i te kan använda underhalsen för att komma upp
Sax: korta/täta längs långsidan för att göra honom lyhörd och kvick. 

Så nöjd med dagen, att ha tid att titta på många bra ekipage som tränade ger motivation, att få träna för samma tränare som dagen innan hjälpt mig på framridningen och sett tävlingsritten och att ha så många underbara stöttande människor runt omkring mig. 
Jag kommer somna lycklig ikväll och längta till onsdag när jag åter igen får hoppa upp och fortsätta träna. 



Tävlingsrapport dag2

Målet med dagens start var att rida lite mera med tryck och det gjorde jag. 

Men jag är inte nöjd, jag är så himla besviken och uppgiven. 
Jag kände mig nöjd efter ritten, L som var där, hjälpte mig på framridningen och tittade när vi red programmet tyckte också att det gick bra när vi pratade efteråt samt M tyckte också att det såg bättre ut än igår i MsvAn. Visst var det inte perfekt och vi måste jobba vidare på grundkvaliteten i galoppen men överlag en bra ritt utan stora missar. 

Resultatet dröjde eftersom det strulade med uppdateringarna, så det var först när Danny var inpackad i transporten och vi gick för att fika i kafeterian som jag hämtade protokollet och såg procenten... 
Just då ville jag bara fly fältet och krypa tillbaka under min sten, aldrig mera tävla och be om ursäkt för att jag fanns. 
Snabbt hoppade vi in och började hemfärden, jag ville inte vara kvar där och riskera att bryta ihop. 

Tystnaden i bilen kunde nästan skäras med en slö kniv, 
Jag kunde inte släppa fram tårarna eftersom jag körde, jag kunde inte öppna munnen och prata för jag visste inte vad jag skulle säga. 
Till slut började vi prata oss ur frustrationen och besvikelsen, två och en halv timme senare så kommer vi hem och jag har gått ifrån att aldrig vilja visa mig ute igen till att faktiskt orka prata/skriva om det. 

Varför fick jag så lågt förstår jag fortfarande inte riktigt men det hoppas jag att L kan hjälpa mig med imorgon och C på torsdag när vi ska träna. 
Nu gäller det att jag inte tappar motivationen och tron på mig själv, utan tänder kämparglöden inom mig. 

Säsongsdebuten

Förmiddagen flöt på men jag kunde knappt få i mig lunchen vid 11, tvingade mig själv att äta eftersom energin behövde finnas ändå till kvällen. Vi packade med äggmackor till mellis, som intogs i bilen ungefär i höjd med Eskilstuna. 

Kom fram på minuten av våran planering och kunde strosa runt lite innan det var dags att gå in i "bubblan", göra mina kroppsövningar som uppvärmning och få ett sista snack med min mentala coach(M). 
Allt är på minuten planerat och teamet välsmort, Danny var ovanligt nervös och stirrig när vi sadlade men lugnade sig när M promenerade honom innan det var dags att dra sig in på framridningen. 

M påminde mig hela tiden om att hålla fokus eftersom hon vet att jag lätt tittar på alla fina hästar som rider fram och då sjunker självförtroendet. 
Följde framridningsplanen, kände mig riktigt trygg, lugn och fokuserad vilket smittade av sig på Danny. 
Missade dock att göra mågra galoppslutor och få tänka på det imorgon. 

Danny skötte sig fint på banan, spände till lite men kom sedan tillbaka. 
Lite små missar i travprogrammet men inget speciellt utan det var i galoppen vi tappade placeringen skulle jag tro. 
Danny har en förmåga att "alltid" bajsa i första galoppslutan (det händer ofta!!!) inte bra för då tappar jag baken och aktiviteten. Det hände idag och då hade jag inte mycket att samla ihop till piruetten och han tog det som ett avbrott (DYRT!!!) sen flöt det på men jag hittade inte riktigt rätt tygellängd och energin i galopprogrammet och i uppridningen fick vi ännu ett avbrott!!! 
Suck tänkte jag när jag red ut och jag kände mig lite låg ett tag. Nöjd med vissa delar och hoppades på 61-62%. 

Efter en liten stund kändes det bättre när jag tänkte tillbaka på vårt mål för idag och när sedan procenten kom upp (63.16%) och jag var placerad när halva startfältet hade ridit. 

Vi fikade och tittade på lite ryttare, min placering höll sig bra länge men till slut ramlade jag ner. Vi hade då redan frågat överdomaren om lov att få rulla hemåt och tur var väl det. 

Jag är så nöjd över min prestation idag, att jag höll nerverna under kontroll och att Danny var ridbar inne på banan.
Jag är också nöjd över att hamna på 10 plats i detta startfältet med mina två missar. 

Nu laddar vi om inför morgondagen och imorgon ska vi ha mer energi i galoppen!