Besked

Igår fick vi beskedet och det var inte bara himlen som öppnade sig då. Likt det efterlängtade regnet strömmade mina tårar ner och jag blir chockad över hur sorgsen jag är över detta. 
Det slår mig att det är nästan exakt på dagen 3 år sedan  jag blev kär i Mausi. Efter att ha provridit 19 hästar så kommer hon in i ridhuset och vi faller pladask. Det smile jag hade på läpparna när jag red henne kommer jag aldrig glömma. Jag visste att jag hittat min häst! 
Men våra tre år av kärlek och tårar kommer nu ta slut, det svåraste beslutet att fatta även om det är för hennes bästa. 
Jag kommer minnas henne med glädje och tacksamhet för allt hon lärt mig. Jag kommer skämma bort henne de här sista dagarna innan vi för sista gången lastar henne och åker. Jag har inte gråtit färdigt utan låter sorgen få sitt utrymme. 
(null)

Återbesöket

Det blev ett kort besök på kliniken, totalt 60 min var vi där. Ändå hann vi med att prata väldigt mycket. 

Mausi är en underbar häst att ha med sig, lugn och avspänd. 
Efter några vändor på löpargången och longering innan böjning av framkotorna så kunde vi få klartecken att börja sätta igång henne. 
Hon har svarat på behandlingen av inflammationen och nu ör det frågan om den kommer tillbaka när hon börjar jobba. 

Tiden får nu utvisa framtiden eftersom det finns hästar som klarar av att gå med pålagringarna i halskotorna utan att det gör ont eller blir inflammerade. 
Hon kommer visa tydligt för mig när det börjar göra ont igen, det har vi lärt oss efter dessa år nu. Om hon börjar protestera då vet vi... 

Nu tar vi ett djup andetag och lyfter blicken, nästa vecka börjar vi arbeta och ett nytt kapitel i vår berättelse skrivs. 
(null)

Äntligen hemma i stallet!

Det är alltid lika trevligt med semester men det är ännu härligare att komma hem. 

Hem till djuren och den kärlek de ger oss. När vi kom fram till stallet så tittade Mausi upp och jag hörde henne gnägga ett lågt muller, spetsade öronen och började gå mot staketet. När vi träffades så la hon sin panna emot mitt bröst och vi stod så ett tag. Mitt hjärta smälte och ögonen blev tårfyllda. Sen kom killarna och ville båda buffla sig fram för att få lite kärlek. 

Mausi fick promenera sina 30 min. 
Freddy fick en skön rykt. 
Danny fick axla mitt ridsug och träningsglädje. Övergångar och tempoväxlingar blev det för att komma igång igen. Det hade gjort oss gott med vilan ifrån varandra och min oro över att vi snart ska vara i form för årets första meeting bleknade bort. 

På eftermiddagen kom PS som kände igenom både Danny och Freddy. Vi ville inte störa behandlingen av Mausi så därför blev hon utan. 

Danny har aldrig tidigare varit så fin i länden som nu, hon kunde nu jobba vidare mot manken och bogen. Jag fick lite saker att jobba vidare med för att hjälpa honom. 

Freddy fick sitt första besök och jag ville kolla upp honom så han inte växer in med något snett. Speciellt eftersom man inte riktigt vet vad han varit med om under uppväxten på lösdriften samt att han varit felställd/sliten i framhovarna. 
Han tyckte det var lite konstigt men lät henne hålla på. Lite i vänster bog men annars fin. 

(null)

(null)

Svettigt värre för både mig och Danny.