En andra chans

I onsdags var det dags för den andra träningen för P. Efter den första så var det en konstig känsla som jag inte kan sätta ord på. Kanske var det så annorlunda än det vi brukar göra. Men skam den som ger sig, alla har rätt till en andra chans.
 
Sagt och gjort så provade vi igen och ja det kändes lite bättre men oj vad svårt det är att helt släppa konrollen och verkligen lita på sin häst.
Ni som inte vet så har Sigge och jag en historik med bocksprång och att då rida han lång-låg och med långa tyglar i ett högt tempo, var väldigt utmanade för mig.
 
Som förra gången så var det voltarbete med böjd hals, för att sträcka ut yttersidan. Ibland tänka och rida öppna för att få han att trampa in under sig och på så sätt slappna av och bli lösgjord.
 
Det är inte lätt på en häst som gärna blir för hög i nacken och för bakom eller går låg men ändå för mkt bakom handen.
När sedan P hoppade upp och provred Sigge så tror jag att vi alla tre kom på hur vi skulle jobba vidare.
Rätt långa lösa tyglar och svänga som om jag cyklade. "Päronformade"serpentinbågar "med sladd" är kanske nyckeln till förbättring.
Det är ingen snyggridning precis men det verkar vara effektivt på Sigge, för i torsdags och fredags så fungerade det riktigt bra här hemma.
 
Jag ska verkligen ge denna träningen en chans och nu inte ge upp utan våga hålla ut och kämpa för att se om vi kan förbättra formen så att vi kan avancera i klasserna och kanske börja med byten snart...