Korthus som rasar

Det är inte lätt att ha en ny häst i stallet att lära känna, lita på och vara ledare för. Jag har lite för lätt för att drömma, göra mål och planera men det gör också att det känns extra jobbigt när det inte riktigt går som jag tänkt mig. I söndags blev jag riktigt rädd, takkronan i ridhuset kändes inom räckhåll och benen blev mer som överkokt spagetti än aldente. Belli slappnade snabbt av när jag ledde honom i ridhuset men när jag väl hoppade upp så satt jag på en spänd fiolsträng som inte lyssnade och rätt så snabbt for iväg likt lipizzanerna i jämfotahopp rakt upp i luften. Vad som hände vet jag inte, vad som utlöste reaktionen kan jag fortfarande grubbla på. När väl alla ben var i marken och jag kunde hoppa av så blev det ett pass på longerlinan eftersom min puls och nerver inte gick att kontrollera. Efteråt kände jag hur stel jag blev i alla muskler av anspänningen och snärten i hoppen. Korthuset rasade och jag kände mig hopplöst dålig som ryttare. Hela sön.kvällen och måndagen bearbetade jag mina tankar och känslor, vi gjorde upp en åtgärdsplan för att försöka förstå och förhindra att det händer igen. Jag är inte längre ovetande om allt som kan hända och jag är vansinnigt rädd för den smärtan i rygg och axel som jag fått uppleva de senaste åren men som nu äntligen är till stor del borta. 
Idag blev det tömkörning för att se hur och om jag kunde förstå i vilka situationer dessa hopp kan uppstå men idag så var han lugn och jobbade väl tillsammans med mig. Både på stora, små volter och raka spår. Trav/skritt och trav/galopp. Med tryck och stretching av formen neråt/framåt. Nu tändes hoppet igen och jag börjar bygga på ett nytt korthus... 

Danny jobbade även han i söndags och idag. Den skillnad som det är att ha en häst man litar på i alla situationer blir så tydlig när jag har dessa hästar att jobba med nu. Men jag får påminna mig om att det inte alltid har varit så, även Danny har skrämt mig och testat mina gränser och hjärnspöken. 
Just nu är det gymnastiserande av galoppen och galoppslutor som är fokus, vi tappar takten och där med bärigheten. Idag jobbade vi även med att öka bärigheten i traven genom att tänka mer passage än trav. 

I söndags så tömkörde jag Freddy och han verkar inte ha några problem med att få tömmarna över rumpan när vi byter varv. Jag tycker han är lite tunn och tanig just nu, han behöver muskla upp sig lite är planen och nu börjar det bli dags för ridning igen.