Lärkabesök

Började morgonen med ett besök hos sjukgymnasten/naprapaten på VC men han blev inte glad när han fick se rörligheten och smärtan i axeln, sen att jag skulle få vänta ytterligare 2 veckor för läkarbesöket som kanske kunde skicka remiss. Snabbt fixade han en akuttid hos läkaren till eftermiddagen. Äntligen tog de min smärta på allvar! 

Hem igen för att rida, först Jippie. Vi jobbade med takten och kontakten. Volter och serpentinbågar för att jobba med lösgjordheten och balansen. Övergångar trav-galopp. Avslutade med skrittrundor runt sommarhagen. 

Danny jobbades också men fokus på rund/låg form. Lätthet i handen och mängder med olika övergångar. Stor 8volt med iblan byten och ibland förvänd. Härligt flyt och vi avslutade när vi var som bäst även om jag hade lust att rida ännu mer. 

Tillbaka till VC och läkarbesöket, konstaterade orörligheten och smärtan MEN tyckte jag skulle fortsätta knapra tabletter mot smärta och inflammation i ytterligare 3 mån innan nästa besök. Han tror det är "frozen shoulder" och det självläker men kan ta upp till 3 år. Dock får min axel inte bli sämre eftersom det då inte går åt rätt håll. När jag försökte få honom att förstå att det bara blir sämre trots allt jag gör och att jag tyckte att varför man inte gör en röntgen eller ultraljud för att utesluta "inklämning". Han svar är att så gör man inte, patienten måste lita på sin doktor!!! Va fan rent ut sagt är det för svar!!! 
Skulle vi häst/djurägare nöja oss med det mär vi åker till en veterinär? Behandla ytterligare 3 mån med metacam mot hältan även om du redan gjort det i 1 år. Fortsätt rid och jobba hästen i den mån det går, så får vi vänta och se. 

Jag blev så ledsen och förbannad, i samtalet med sjukgymnasten efteråt så fick jag rådet att "se till att bli akut riktigt dålig och åk in till akuten" men efter min senaste tripp dit med ryggen som krampade och jag fick ligga 12 tim utan tillsyn på en brits och äta mina egna tabletter, sedan hemskickad med ytterligare drogliknande tabletter och "vi får vänta och se". Så känns inte det heller som den bästa vården. 
Min förhoppning är nu "egen vårdbegärnan" som är inskickad till ortopedkliniken, att jag ska få hjälp direkt av specialister på axel. Men vem vet, med min otur så kommer väl det brevet bort på posten... 

Sovit

Trötthet, förkylning och lättnaden fick mig att sova, sova och åter sova lite till. Min kropp signalerar tydligt när jag är på väg att pressa den för långt eller så är det jag som lärt mig lyssna. 

Lättnaden över att vi troligen hittat det som stört Jippie är så stor, många pusselbitar faller på plats. Idag såg jag en skillnad när hon rörde sig men också ett lugnare uttryck i boxen. 

Danny red jag lite lugnt i ridhuset, ingen av oss blev svettig och det var precis det vi behövde. Efter flera dagar med ledighet så kändes det skönt att sitta på ryggen igen och smått börja jobba. 

Inspirerad

Dagen börjar med den yngsta, Freddy. Longering över cavaletti med sadel och tillhörande hängning på båda sidor inne i stallet efteråt. 

Djupvågsmassage och tejpning av mig själv, det går framåt med att hitta det som orsakar min smärta och oförmåga att röra armen i vissa lägen. Axeln och skuldran är nu rörliga, det är nu överarmens muskler som måste bearbetas och bli mjuka igen. 

Efter vila och återhämtning så red jag Jippie på ridbanan. Började lite annorlunda genom att skritta mycket med många 10m volter. Vi fortsatte sedan med volter och att vända halvcirkel/halvcirkel. Galopp/trav-övergångar och en härlig rund känsla infinner sig. 

Kroppen sa ifrån och TVn kallade när dressyren började. Efter första gruppen så hade jag fått så mycket inspiration och ridlusten tog överhand.

Danny fick gå ett pass på ridbanan i skymningen. Trots lite duggregn svalkade skönt när vi jobbade på bärigheten och lösgjordheten. Övergångar och tempoväxlingar, långa svaga slutor i trav och galopp, öppnor och i det övergångar till skritt. Min mentala bild var GP-ritterna från TV och vi kämpar med att vara lätta i framdelen/handen. 
Jag kämpar med frustrationen över att inte riktigt hitta känslan, jag vill så mycket men vet inte riktigt vad det är jag måste ändra för att hitta dit varje dag/hela tiden. Vi måste jobba på att rida mer/ofta i den känslan för att kunna rida så på framridning/tävlingsbanan. 
Kanske är det dags för en vila igen. 
(null)