Tävlingsrapport

I somras trodde jag att vi hade tävlat färdigt men ödet ville något annat verkar det som för Danny.

I väntan på att någon ska komma och köpa världens underbaraste läromästare så tävlar vi nu vidare, mest för att få resultat i TDB inför en försäljning, jag vill ju inte få en tom höstsäsong som kan få spekulanter att tro att han inte är fullt frisk och i tävlingskondition. 

Kanske är det just det som fått mig att bara rida... rida och släppa mina krav på prestation/utveckling. 
Vem vet men nog var mina tävlingsnerver på krigsstigen efter lunch. Det var länge sedan de uppförde sig så här när det gäller att tävla Danny. Men idag fick jag tvinga i mig lunchen, metodiskt gå igenom och packa alla saker, följa tidsplanen här hemma innan avfärd och först då började jag hitta lugnet att äntligen få tävla igen. 
Efter gårdagens snökaos så var dagens iskyla och novembersolen perfekt tävlingsväder, dock insåg jag att jag nog behövde 5 min längre framridning än planerat. I slutändan så är jag glad över att ryttaren före mig var struken och jag ändå gick in utan de där 5 extra min på framridningen. 

Jag höll min plan, skritt på lång tygel i 10 min och sedan skrittjobb i 10 min. 
Trav och galopp under uppsikt av C innan vi gick bort till tävlingsridhuset med en underbar känsla av en pigg, lyhörd, uttrycksfull och fin häst. 
Inne på banan försvann den bästa känslan och jag satt återigen på min "ponny" och höll på att ge upp, men så bet jag ihop och började rida. 
Trots känslan man får när man varje gång rider förbi ena domaren och hör "6" (suck, blev det inte bättre) så gav jag inte upp. Jag red idag, påverkade steget, balanserade, förberedde, tänkte på allt vad C och L försökt lära mig. Jag hade roligt och kände efteråt att jag inte kunde ha ridit eller gjort något annorlunda. 
Vad det skulle bli för resultat hade jag svårt att sia om och därför blev jag så glad när 66,4% dök upp. Mest värmde alla 7or, 7,5or och 8an, nog har vi utvecklat oss!!! 
Nu började den nervösa väntan och tävlingsmänniskan i mig började känna vittring på rosett och placering. 

Väntan blev lång och när det var tre ryttare kvar så klarade jag inte av att vänta bland folk, om alla de skulle gå om mig så skulle jag hamna på första platsen utanför placering. Jag är en tävlingsmänniska och önskar alla en bra ritt, rättvis bedömning och placering men jag sticker inte under stolen att det faktiskt är en tävling och jag tävlar mot mig själv och andra. 
Jag blir nervös men innan sista ryttaren ridit klart så visste jag att vi behövde lasta ur hästen igen och göra oss redo för prisutdelning. 
Danny fick springa ett ärovarv och spände till sig rejält som den lilla ponny han innerst inne är men vad gör det när han levererar en gul rosett på årets sista tävling.
Vår resa är nog inte över än... (null)

Ride4Cancer

Idag var det dags för klubbens årliga insamling till rosabandet och det var Mausi som träna på flera olika nya förhållanden på en tävlingsplats. 

Det blåste, kraftigt, och hon var laddad när vi lastade ur för att skrittas. Kunde ta henne lite på lina men kände inte att det hjälpte inte speciellt mycket. 
Hoppade upp och hoppades på det bästa... spänd och taggad började vi vår korta framridning på ett nytt underlag. Visste inte hur mycket jag vågade rida eftersom energin skulle räcka till två program med 30 min mellanrum. 
Tvärnit när vi skulle in i ridhuset för att rida men efter lite övertalning vågade hon sig in och vi fick öva på att bli lämnade själva inne i ett stort okänt ridhus med solkatter. 
Ett travprogram med många 7or och 8or men så kom vänsterfattningen och vi tvingades lägga två bonusvolter innan det blev rätt. Men nu var hon lite  övertaggad och stark men vi tog oss igenom programmet och trots några grova underbetyg slutade vi på 62% och blev godkända. 
En våg av besvikelse sköljde över mig när jag skrittade efteråt men vinden blåste sakta bort tankarna och kämparandan började glöda. 
Nu gällde det att rida igenom och ladda om, det får bära eller brista när det gällde energin men jag behövde rida fram igen. Med ett lugn i kroppen så gick vi 40 min senare in på banan för att rida ett nytt program vi aldrig ridit. 
Strategin var att rida utan tryck, balansera varje steg och vändning. 
Energin tog slut men hon lyssnade fint men resultatet blev lite ostadigare form och något låg. Segern blev att vi red utan några missar. 68,64% blev det och jag är så nöjd över hur hon tillät mig att lotsa henne igenom programmet trots trötta bakben. 
Samtalet med domaren efteråt gjorde mig väldigt glad och stolt, att få den feedbacken får allt slit och alla sorger att blåsa bort.  (null)

(null)

Tävlingsrapport

Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli någon mer rapport med Danny men idag åkte vi iväg för att ta tillfället i akt att njuta av årets sista utetävling. 


Veckan har inte varit speciellt bra uppladdning och jag var flera gången i färd med att avanmäla oss men till slut bestämde jag mig för att åka dit och "träna" på att tävla. 

Danny var på tårna men väldigt positiv. Efter lite skrittjobb så började vi galoppera i lätt sits, ponny-känsla, och det var nog en och annan som tittade lite fundersamt men jag tänkte prova en äldre variant av framridning som vi för flera år sedan använde oss av. 
Jag jobbade med att hitta känslan i trav och galopp, struntade i att göra mycket krumelurer och försökte hitta traven/galoppen. 

Programmet flöt på och jag red i stort sätt hela tiden. Missade lite linjen in mot en piruett och tappade då yttersidan i samling/vändning men jag är nöjd. 
64,78% och strax utanför placering men det gör inget eftersom jag kände mig nöjd med att jag genomförde tävlingen trots konstig uppladdning. 

Nu kommer han få vila i 10 dagar innan vi tar tag i höstträningen.