Spänd nacke

Mausi är spänd i sin nacke och jag håller på att jobba bort den med Biolighten och på återbesöket ska en ET även kolla igenom henne. 

Under besöket på kliniken frågade jag veterinären då ang anatomiska nackstycken och om hon trodde på det och om det kanske vore något för Mausi. 

Hon sa då att "om det har någon effekt så är det precis på sådana här hästar som Mausi som kan bli hjälpta av svängda nackstycken". 
Det gör att jag nu funderar starkt på att köpa ett träns, det jag har idag är bara lite svängt men skulle alltså vilja testa ett som är ytterligare lite mera anatomiskt. Dock skulle jag så gärna vilja testa ett först innan jag köper ett eget eftersom hon behöver ha vit padding på nosgrimman och då går tränset på ca 3000 kr. 

Jag har koll på om det dyker upp något på beg-sidor men det är sällan det dyker upp något med vit padding, väldigt många i brunt läder och cob-storlek. Jag vill gärna ha svart läder och full. 

Såg på en stor ridsportskedja ett träns med rätt brett och svängt nackstycke men med svart padding, 600 kr kostade det ändå och det känns som om det då är bättre att köpa ett beg med svart padding för några hundra till och på så sätt veta om just det där tränsen som alla talar om verkligen är så där bra. 

Vad ska jag göra? 

Intensivt

Tala om att jag var ridsugen imorse, trots stormbyar kunde inget stoppa mig från att rida Danny på förmiddagen. 

Planen var att jobba ett intensivt men kort pass med fokus på galoppen och att ha honom kort i kroppen. 

Efter min skrittuppvärmning så blev det galopp i friskt tempo i lätt sits. Han kändes pigg och med på noterna, inte trött och stel efter igår. 
Lite trav och skänkelvikning innan det blev galoppjobb igen. 

Noga med ställningen och aktiviteten. 
"Badabam badabam.." Bakbenen matade på som trumpinnar, upp med manken, kort i kroppen, loss i handen, min blick, skänklarna ligger intill och redo att injicera energi om han blev långsam... Jag kunde höra L's röst tydligt i mitt huvud. 

Samla 2 språng, vänd 2 språng, fram 2 språng utan att bli lång. Ibland vände jag fler språng men om han började kasta sig så gick jag tillbaka till att bara vända 2 språng. 

Avslutade med att rida galoppsluta till kvartslinjen, fram i öppna, galoppsluta till medellinjen och slutligen öppna till kortsidan. 
Jag upptäcker samma fenomen här som i piruetterna, han tror sig veta vad vi ska göra och rinner iväg i slutan men efter ett tag börjar han vänta på mig. 

Jag är så nöjd med passet och känner att jag tog åt mig av gårdagens träning och kunde jobba vidare hemma med det. 
Eftersom han tycker det är jobbigt med den korta samlade galoppen så blev det många korta skrittpauser för att inte få mjölksyra eller bygga in spänningar pga trötthet. 
Jag längtar redan till nästa pass och fortsättningen. 

Trappsteg

Efter träningarna de senaste veckorna så har jag varit lite sur och missnöjd med min insats. 
Jag slarvar när jag rider, jag hinner inte med och jag känner mig som en stel kärring. 

Men så ikväll slår det mig vad som håller på att hända - jag är på väg uppför nästa trappsteg i min utveckling som ryttare. 

Jag har aldrig tränat tidigare på det som vi nu jobbar med, jag har aldrig utbildat och tävlat en häst upp i dessa klasser som vi nu har som mål. 
Det är väl klart att det då också är normalt att det tar lite tid att hitta känslan, tekniken och tajmingen. 

Under mina år som hästskötare så red jag Svår-klasshästar dagligen men jag behövde aldrig lära de något, bara underhålla. 
Jag hade en GP-häst som läromästare hos min ena chef men då fick jag själv hitta knapparna och testa mig fram, aldrig lära mig hur jag skulle rida rörelserna bättre eller förbättra hästens gångarter. 

En god vän sa till mig för inte så länge sedan att jag har "sjukt höga krav" på mig själv och så är det. Jag är min värsta kritiker och fiende men jag vill inte göra mina tränare besvikna. Att hästen inte alltid gör som den ska eller har förmågan är en sak men när det handlar om mig som ryttare så förväntar jag mig att jag gör det jag ska. 
Det är nog därför jag nu är lite besviken på mig själv, jag känner att jag borde ridit bättre helt enkelt. 

Men som min man sa under kvällspromenaden till mig "det är lite mycket just nu och det påverkar mitt fokus" och så är det nog. 
Jag har många funderingar just nu och inget jag bara kan "fixa till" utan det är en lång process som vi måste ta oss igenom och det kommer bli bra till slut. 

Tills dess så gäller det för mig att öva på att fokusera på mig och Danny när jag rider, noga lägga upp en plan för varje vecka och ridpass. Läsa igenom träningarna för L och C, så jag jobbar med det som också är utanför vår trygghetszon. 

Jag tittade också igenom filmerna från träningen och lyssnade på L's kommentarer, för att faktiskt märka att vi fick beröm när vi red. 
Jag ska inte vara så hård mot mig själv men viljan att vara bra och göra människor (bla C, L, M och min man)  stolta, när de lägger ner så mycket engagemang på mig och mina hästar, är stor. 

Danny och jag klättrar vidare uppför trappan...