Otur
Det kändes som om vi var på G igen, alla 3 i fredags. Men när jag var ute och tömkörde Malte så måste jag ha sträckt mig när jag pulsade i slasket för jag har så fruktansvärt ont bakom skulderbladen/bröstryggen.
Jag gillar inte smärta, utan det är så ångestladdat varje gång det hugger till när jag rör mig på något sätt eller om jag vilat och hela överkroppen låser sig i kramp.
Jag knaprar piller, använder liniment och försöker göra allt för att inte spänna mig ännu mer eftersom jag vet att det är spiralen nedåt och den har jag varit i en gång. Aldrig mer vill jag uppleva den paniken när krampen gjorde mig oförmögen att röra
mig en kväll.
Hästarna får nu några extra dagar med lätt jogg på linan och vi står på vibrationsgolvet tillsammans. Just nu är jag inte stark..,
Någon att luta sig mot behöver alla ibland.