Roten
Roten till att jag inte vågar sätta mål, roten till att jag känner mig misslyckad, roten till min prestationsångest, är det så att det finns en rot?
Jag tror det är rädslan som är min rot men jag jobbar vidare med den tanken.
Jag är rädd för att aldrig få uppleva den resan igen som jag gjort med Danny.
Jag är rädd för att Malte och Roy ska gå sönder, att jag är en dålig ryttare som rider sönder mina hästar i min iver att nå målen jag sätter upp.
Jag är rädd att jag inte duger, att det är sant som en sa till mig när jag letade häst "ingen vill sälja häst till dig för du har inte presterat något med en unghäst".
Jag är rädd att någon ska säga/tycka att det är rätt åt mig och att jag börjar bli för gammal.
Men jag vet att jag har klarat av min rädsla tidigare i livet, så varför inte en gång till? Mental tuffhet, att nyfiket närma mig det som gör mig rädd. Att förstå mina kroppsliga/psykiska reaktioner är det första steget i att komma vidare men låta
det ta tid.
Idag satte jag ett långsiktigt mål för Malte och det känns bra, lite läskigt och jag märkte hur jag kom med mängder med "det kommer aldrig…", hur jag nästan hoppades att maken inte kunde ordna sitt schema så det fanns ett hål. Jag kommer sätta mig
ner och skapa en plan för det, SMARTa mål. Samma sak gjorde jag inför debuten i Inter1 med Danny och MsvCn för Mausi.
Nu får Roys mål växa fram, jag känner att det kommer bli svårare och för det triggar min rädsla. Roy bär nog på samma rädsla som jag.
