Motivation

Helt ärligt så har jag ingen motivation längre, den har varit bortblåst sen hösten och jag försöker blåsa liv i den med jämna mellanrum och ibland tror jag att jag lyckats men så försvinner den igen. 

Jag förstår att jag är väldigt nära väggen, kanske rent av sprungit igenom men inte förstått det ännu eftersom jag håller samma fart. Kan det hända och är det det som hänt? 

Efter att Majken lämnade mig och min tävlingskarriär med Danny tog slut så uppstod ett vakuum, en tomhet som knäckte mig. Men jag tror det började redan långt innan den hösten om jag ska lägga handen på hjärtat och vara helt ärlig mot mig själv. 

Jag gillar och drivs av att ha mål, utvecklande mål och tävlingsmål. En person sa till mig för något år sedan att det är min målinriktning som ligger till grunden för min prestationsångest, då lyssnade jag på personen och började tappa styrfart. Jag såg inte hur och om jag utvecklades, jag såg bara resultaten som sjönk och jag visste inte hur eller vad jag behövde förbättra. "Rid bättre" sa någon till mig och jag började tvivla på mig. Vem är jag, vad kan jag och vem tror jag att jag är? 

2018 raserades min dröm, det insåg jag i vintras och 3 år av sorg sköljde över mig under vintern. Vi byggde ridhuset för Mausi, nu påminner ridhuset mig om allt som krossats och det gör mig sorgsen. Jag tvivlar ännu mer på mig själv och känner mig otacksam mot allt jag har och haft. "Rid bättre" ekar inom mig och jag lägger ner min själ i hästarna men jag vågar inte längre hoppas. De senaste åren har lärt mig att inte lita på något eller någon, vem kan jag lita på när jag inte längre litar på mig själv. 

Bristen på hopp och framtidstro gör att jag inte längre sätter mål och gör planer men utan mål så tappar jag styrfart och då även motivationen. 
Så jag är smärtsamt medveten om varför jag mår som jag gör och vad jag måste göra för att hitta tillbaka men hur bygger jag upp tron på mig själv och vågar lita igen på att det kommer bli bra? 

Framtiden väntar runt hörnet och den kommer vare sig den är ljus eller mörk. Jag behöver få känna att jag kan planera igen och att sätta mål, långsamt närma mig den ryttare som jag varit men som gick vilse. Jag måste våga tro på framtiden och att den som vågar drömma, en dag kommer bli en vinnare. 

(null)

Kommentera här: