ingetorp.blogg.se

Vi har tittat på lite hästar och det finns nu en favorit, så håll fingrar och tår för oss att allt går bra. 

Det är många bitar som ska stämma innan en häst står hemma i stallet och jag vågar inte jubla förrens den är hemma och allt är färdigt. 

1. Hitta hästen.

 Jag ska hitta en annons eller ett tips som låter intressant. Vissa stämmer inte ens in på någon av mina önskemål och då hamnar de i "vänta/nej,tack"-högen. Vissa hästar är intressanta men faller tyvärr bort för priset är för högt för min plånbok eller inte rimligt för vad som erbjuds. Men hittar jag något som är intressant och inom ramen för vad jag kan betala så ringer jag och då kommer vi till nästa bit. 

2. Mötet med hästen och provridningen. 

Att träffa hästen och se dess personlighet ger mig en fingervisning om vi kommer att fungera ihop, för mycket av tiden man lägger på hästen hemma är just hanteringen. Om den redan är otålig/stressad i sin hemmamiljö, hur kommer den då vara på en tävlingsplats? Mitt mål är att kunna träna och tävla, då underlättar det såklart med en individ som inte är helt hispig bara för att den en dag inte fått komma ut i hagen inför provridningen på förmiddagen. 

Att sedan få se hästen under sin vanliga ryttare ger också en bild av hur den är i ridningen, hur är hästen van att ridas och den hinner slappna av lite innan en ny ryttare hoppar upp. Vid andra provridningen så vill jag gärna rida från början för att få en känsla hur det skulle vara i framtiden. 

Att rida en ny häst är också lite speciellt, jag brukar börja med att känna lite på skritten genom att vända runt lite och se hur den reagerar när jag lägger på skänkel och använder tygeltagen. Redan här kan jag ibland känna att vi inte kommer passa ihop, när vi letade häst och hittade Danny så hoppade jag av en häst efter 3 varv i trav, för jag kände mig inte alls bekväm med känslan hästen gav mig. I traven försöker jag hitta hästens takt och bara låta den vänja sig vid mig och mina skänklar. Sen börjar jag testa lite att byta varv och se hur den känns, om den är liksidig eller ej. Först när jag känner att vi hittat varandra i trav så testar jag galoppen, den är svårast för alla fattar galopp på lite olika sätt. 

Jag känner rätt snart om jag får en känsla att vilja jobba mer eller om jag mest vill hoppa av. Vissa hästar passar mig inte alls och jag letar efter den hästen som får mig att vilja rida igen, som inger en trygghet hos mig. 

Trots att Malte bara var 3 år när jag provred honom så gav han mig den tryggheten, jag har provridit häst som trots att de är dubbelt så gamla känns otrygga och då blir jag rädd. Jag spänner mig och då är spiralen nedåt igång och det blir inte bättre, en sådan häst är inget för mig och vi kommer inte bli lyckliga tillsammans hur fina gångarter eller rätt det kanske i övrigt är. 

Vissa hästar säger mig inget, de är trevliga och lydiga men personkemin klickar inte. Kommer den hästen vara rolig att gå ut till när det är -15 grader kallt eller kommer den alltid vara nr2 i stallet och alltid få vara reserven?

3. Hemresans funderingar och min tränares åsikter. 

Resan hem och filmerna på provridningen är så viktiga för att kunna landa i om det är något jag vill gå vidare med. Alla hästar är underbara men är vi underbara tillsammans? Att hitta rätt, veta vad just jag behöver för häst för att bli lycklig och utvecklas med. 

Jag skickar alltid filmer på de hästar jag gillar till min tränare, ibland även andra hästvänner, för att höra deras åsikt. De kanske ser saker som jag missat pga mitt ibland rosa täcke som lägger sig över mig när jag blivit kär i en häst. 

Även kritik som kommer fram kan vara bra att ta med sig till den andra provridningen och se om jag kan göra något åt det. För mig är det viktigt att ha med mig tränaren på tåget eftersom det är hon som kommer få ta hand om oss när vi kommer hem. Det är enklare att både ryttare och tränare gillar hästen. 

4. Besiktning och beslutet. 

Att våga ta ett beslut är ibland inte lätt, men känns det rätt så är det rätt. Såklart kommer det alltid dyka upp andra hästar om kanske passar bättre men ibland ser gräset bara grönare ut på andra sidan… 

Besiktningen är den sista biten av en lång resa och nu är det nervöst. Du har blivit kär och vågat ta beslutet om att chansa på att hästen är din nya pälskling. En besiktning är bara en ögonblicksbild av hur hästen mår just nu och förhoppningsvis så finns det inte några fel som dyker upp. Såklart kan man leta i absurdum men vissa "fel" kommer man inte hitta som kanske inträffar i framtiden ändå eller så hittar men "fel" som kanske aldrig kommer orsaka några tårar. 

Har vi nu passerat med gröna papper igenom besiktningen så återstår bara hemresan men det är nu den långa resan börjar… resan att lära känna en häst och bli ett ekipage. 

Malte’s vecka har varit rätt bra. Jag har medvetet börjat höja kraven lite mer under både ridpassen och tömkörningspassen. Att flytta för skänkeln är väldigt svårt tycker han och det tror jag har med hans koordination att göra. Det går lättare att göra det i skritt på töm än tidigare så jag är inte orolig, jag behöver bara ha tålamod. Galopp från skritt med några mellanliggande travsteg blir bättre och inte lika frustrerande enligt Malte. 

Jag växlar ridpassen med att ha olika fokus, trav- eller galoppjobb. Han orkar mer och mer men blir lätt trött i sin stora kropp och det märks tydligt för han tappar bjudningen och blir vinglig. Galopp-dagarna är jobbigast men nu som idag när vi gjorde många övergångar trav/skritt och försök till skänkelvikning så var han väldigt trött mentalt när vi skrittade ut efteråt och i stallet.