Upp som en sol…

…. ner som en pannkaka. 
Så känns min dag. Började härligt med programträning och underbar vandring i skogen med familjen. 
Dagens ridpass med Roy blev ett platt fall idag efter gårdagens härliga känsla. Jag kanske ville för mycket eller så var det att jag ökat lite på fodret eller så var det bara ett mindre bra pass. Mina hjärnspöken gick igång på full speed och jag målar upp en katastrof, jag var redo att kasta in handduken. 
Jag hoppade av efter att vi hittat en hygglig kompromiss och han fick sedan stå 20 min på vibrationsgolvet under tiden jag rensade upp i mina tankar. Det är ok att ha mindre bra pass övertalade jag mig om och hittade en acceptans till känslan som passet gav mig. 

(null)

Kommentera här: