ingetorp.blogg.se

Bilden av en vacker häst som galopperar i en stor hage eller bogfria framben i en travöknkng och i perfekt form, byts snabbt mot verkligheten där hästen i hagen efter en bock viker ner sig på framknäna och trampar med bakbenen av sig sin sko eller fläker sig när underlaget inte klarar av 180-grader svängen. Den ridna hästen i travöknkngen tar ojämna steg så den kommer inte upp med den andra bogen och när påskjutet inte är jämt så blir inte formen stadig. 

Vilken bild väljer vi att visa? 

Vilken bild vill vi se? 

Vilken bild är verkligheten? 

Varför måste vi försöka vara så perfekta hela tiden? 

Efter träningen med Roy har jag tittat på filmerna och jag blir lite nerslagen. Det kändes så bra, jag var så nöjd men sen så ser jag så mycket som inte är bra. Jag kämpar återigen med mina hjärnspöken och känslan av att jag är värdelös. 

Den rationella delen av mig vet att jag är inte värdelös, jag vet att det inte är så dåligt men den andra delen av mig, den del av mig som är min fiende. Osäkerheten på mig själv har under åren fått näring och vuxit sig större men jag vet också att jag kan övervinna den. Jag har gjort det tidigare och det är dags igen att göra något åt det. 

Besöket hos veterinären med Malte var lyckat, han är trött i bakknäna men inget mer. Typiskt för 5åringar som ska börja bära mer på bakbenen, fördela vikten från framdel till bakdel. Vad gör man åt det? Precis som människor som har ont i känner så är det rehab-träning och fokus att stärka musklerna runt knät. 

Två veckor med skrittjobb, backträning och med equibandet. "Dra i svansen"-övning och rygga. 

Det kändes positivt att det fanns en förklaring till varför han inte kändes bra i ridningen, nu vet vi att vi behöver hålla lite extra koll där ett tag.