ingetorp.blogg.se

Om någon hade sagt till mig för en vecka sedan att jag och Malte skulle göra debut på en tävlingsbana så hade jag skrattat åt det och sagt att det dröjer länge tills vi är där. Men så dök möjligheten upp att få träna på att under tävlingslika förhållanden rida program. När vi hämtade hem Malte i måndags från L så pratade vi om att börja utmana oss och förbereda för tävling. Jag tog henne på orden och har nu under veckan ridit med ett nytt självförtroende och fokus. 

Så idag var det dags, vita ridbyxor på och knoppar i manen. Lika bra att göra det så tävlingslikt som möjligt och mycket riktigt kickade nerverna igång. Väderomslaget gjorde det mer spännande men med luvan så lurade vi några hjärnspöken hos oss båda. 

Hemma longerar jag alltid några varv innan men på en tävling finns inte den möjligheten så det var lika bra att kasta bort en "säkerhetslina" från unghästtiden, dock valde jag att behålla säkerhetsvästen för någon gräns för galenskap finns det allt. 

Några varv med ledsagare behövde jag ha tills jag hade fått koll på andning och muskelavslappningen men sen så kunde jag börja rida. Det var en stor och bra ridbana med gott om utrymme men jag glömde nog rida lite lösgörande småvolter. Några minuter innan starttid så gick vi in i ridhuset…

… där vi möttes av läskigt vitt dressyrstaket!!!

Efter ett varv med en smått avstängd tvärande häst så tog jag hjälp av en funktionär att gå utanför staketet och Malte slappnade då av. Sen var det avklarat, ingen reaktion på flygande duvor eller annat farligt. 

Det flöt på rätt mjukt men han hade bromsen i lite hela tiden och jag tror knappt han andades under programmet. Vi gjorde ett helt ok resultat på 63% med missar och en ibland något ostyrbar stelopererad häst men många saker gjorde han väldigt bra. 

Nu har vi ett kvitto men framförallt så har vi rivit av det mentala plåstret och tagit ett jättekliv i riktning att bli tävlingshäst. 

Målet idag var att komma dit och rida inne på banan, inte att prestera några %. Jag är så nöjd över oss, för jag besegrade flera hjärnspöken och att jag vågade åka ut utan att vara helt nöjd med det vi presterar hemma. Mitt krav på prestation övervanns genom att göra ett tydligt mål för idag, som jag kunde uppnå. 

Att jag nu längtar efter nästa tillfälle gör bara att jag har fått en sjukt stor träningsmotivation, för nu är vi på G!