Hur svårt kan det vara?
Vi började med gymnastik och då skänkelvikning längs långsidan med övergångar till skritt.
Svag öppna med fokus på ställning i nacken och rak i halsen. Växla över till förvänd sluta och sedan tillbaka. Det gällde för oss båda att hålla koll på ben och hjälpgivningen.
Sedan blev det till att testa på passage-piaff-passage, nu blev det svårt.
Att hinna med att koordinera mina hjälper med min tanke när det var dags att gå ur piaffen. Att komma ihåg att gå fram med överlivet och fortfarande bibehålla takt och drivning.
Så sjukt svårt att inte störa Danny som själv har fullt upp med att hålla koll på sina fyra ben och balansen.
Det är just nu mycket för mig att lära och hitta känslan i dessa rörelser, jag känner mig långsam och ibland tappad bakom en vagn men C bara skrattar och hejar på. Alla är vi nybörjare ibland och det är så himla kul.
