Träning
Vi jobbade i galopp med en väldigt svag bogen in i galopp, att rakrikta och samla utan att han försvarar sig med att bli en banan i kroppen istället för flexningen i nacken. I vänster galoppen fick jag tänka lite höger bogen in istället för att komma
åt lite bättre.
Vi gjorde några galoppslutor innan travskolorna. Jag får bortse ifrån att det känns lite trögt i slutorna, det ser inte trögt ut men han jobbar på väldigt bra. Blir jag för drivande så kan han istället bli trippig.
Vi avslutade med lite passage-tänk och där får jag inte bromsa för mycket eftersom han då gärna går över till piaffsteg istället. Långsamt kommer mer och mer styrka och teknik hos oss båda.
Sedan var det bara att skynda sig ner för att göra iordning Mausi och jag höll alla tummar för att jag skulle ha fel. Jag ville att hon skulle visa upp en helt annan sida än den hon gjorde.
Redan när jag satte upp och skulle skritta iväg började hon lite, jag bet ihop och tänkte "det är ett sto, hon är nog bara brunstig eller ska snart bli"
Redan i traven känner jag hur hon står emot och vill verkligen inte svara framåt med samma lätthet. Några avsaktningar går bra men sen så får vi snurra. Hela tiden får jag planera min ridning, försöka rida så undvikande som möjligt men även när vi började
med bogen in/öppna så står hon emot och känns nästa ojämn bak.
Jag bryter nästan ihop och det känns hopplöst, C tycker också att detta har hon inte visat på så länge och när hon gjort det så har det också varit något. Det är bara att kolla upp henne snabbt och hoppas på det bästa.
All energi rinner av mig och jag inser att nu börjar det om, alla drömmar raseras igen och jag rannsakar mig själv om vi kunde gjort något annorlunda. Det värker i hjärtat.
