ingetorp.blogg.se

Gårdagen bearbetas fortfarande och nog pendlar mina känslor ännu när jag funderar på starterna. Ärligt så är jag skitsur över att inte presterat bättre med Danny eftersom det kändes så härligt på framridningen men är också lite sur på mig själv för att ha haft förväntningarna på resultat trots att jag inte skulle ha det. Men samtidigt så rycker jag nästa sekund på axlarna och tar mig i kragen, vet att det är så här han är. Ibland kokar det över och vi blir för taggade både han och jag helt enkelt. 

Det är också mitt fel att ta med båda hästarna på samma tävling, Mausi klarade det men inte Danny. 

Vad beträffar Mausis start så får jag ta på mig flera av missarna eftersom jag ser på filmen hur spänd jag är, hur axlarna är uppdragna och avsaknaden av halvhalter för att förbereda, balansera och hjälpa henne att klara programmet. Domaren kanske tyckte jag lotsade henne väl men jag själv vet att vi kan bättre. Men jag är stolt över oss, stolt att jag inte känner någon rädsla längre att rida henne i okända miljöer. Visst hade jag innerst inne hoppats på bättre resultat och mindre missar men vet att det är tävlingsdjävulen i mig som glöder till och lurar mina känslor.