Hemfärd
Gårdagen kändes väldigt lång och eftersom jag inte red på morgonen så dröjde det länge innan starten kl 15.20.
"Dö"-tiden på ett meeting brukar jag försöka sitta med som bisittare i så många klasser det går. Denna helg blev det tre olika domare jag lyssnade på och det var så kul. Jag känner mer och mer hur pusselbitar faller på plats och jag känner mig säkrare.
Danny fick promenera lite på morgonen men annars fick han sova och samla energi i boxen.
Det blev helt rätt och han kändes fin på framridningen, CS hjälpte oss lite alla dagar med som speglingar av vad jag skulle tänka.
Lagom när det var bår tur så kom regnet men det kändes bara svalkande och en stund in i ritten tittade solen fram.
Öppnor på medellinjen är svårt, de kändes väldigt vingliga och jag försökte verkligen sitta still.
Jag red, jag red varje steg och tänkte på att påverka med skänkeln istället för handen när han kröp upp.
Bara när vi närmade oss slutet så gjorde jag dundermissen och andades ut efter 5e bytet i serien när det var 2 byten kvar i vartannat. En riktig ryttartabbe och det kändes surt eftersom han gick så rakt och fint.
Jag är så nöjd med dagen och att hamna precis utanför placering är helt ok när jag vet vilka hästar som låg före men även efter mig.
Att Danny går på 63,64% i Inter1, det är svårklass dressyr, utan att ha den kroppsliga byggnaden och då inte heller gången för det. Det han har är en otrolig arbetsmoral och verkligen kämpar för sin ryttare. Helt otroligt!
Efteråt kom den ena domaren fram till mig, som dömt mig alla tre dagar, och berömde mig. Detta var det bästa hon sett mig rida på hela helgen. Den kommentaren värmde och gör att jag svävar på små moln, för det är precis det jag vill. Jag vill visa domarna att vi tar till oss av deras kommentarer och bedömningar, drar lärdom och utvecklar oss.
Hela helgen har varit så härli med familjen och alla vi träffat på. Ett underbart ställe att fira midsommarhelgen på och vi lär göra det igen nästa år.
Sen var det bara att packa ihop allt och åka hem, för väl hemma så satte jag mig bakom ratten och körde dottern ner till SanktAnnas skärgård.
Det blev en resa på 4 timmar t&r men det var det värt för att sova i min egna säng och ändå låta dottern vakna upp med sina kusiner inför underbara dagar med mormor och morfar, ett riktigt sommarlovsminne.
