Att våga

Det är väldigt svårt att avgöra när Mausi är färdig för att debutera på tävlingsbanan.
Jag vill väldigt gärna att det ska vara perfekt när vi går ut.
Jag vill väldigt gärna ut och tävla med henne.
Jag vill väldigt gärna ... det är så mycket jag vill men vågar jag?
 
Risken att förbereda sig för mycket hemma är att jag kan bygga upp förväntningar på att det ska gå superbra, att allt fungerar på 70% hemma och sedan så blir det magplask när vi kommer ut.
Kanske är det bättre att åka ut redan nu när jag vet att det ibland fungerar och ibland inte, då kanske jag inte bygger upp några förväntningar på mig, på henne, på oss som ekipage.
 
Visst att hon är 7 år nu och vi kommer rida LB, bara det är jobbigt för mig mentalt, vi har förlorat 2 år på ett sätt men samtidigt så har jag lärt känna henne väl och lärt mig mängder av henne. Kanske var det ödet som ville lära mig något? Just nu är jag bara så glad över att vi har hittat varandra och att vi faktiskt rider, tränar och planerar att starta en tävling snart.
 
Varför vill jag att det ska vara perfekt?
För mig som tävlingsmänniska så är resultatet ett kvitto på hur bra vi jobbat hemma, hur väl vi har tränat och en biljett att ta klivet upp till nästa nivå. Som domaraspirant och jag sett hos mina elever, så är 70% något som alla kan sträva efter i lätta klasser.
En häst utan gångarter kan få 70% genom att rida korrekt, prydligt, lydigt och harmoniskt. Det gäller bara att ryttaren rider och förbereder sin häst på uppgiften, vare sig det är LC eller LA. Jag önskar att vi kunde införa dressyrryttarbedömningen på lokala tävlingar (och på alla ponnytävlingar) för att uppmuntra ryttare till god ridning. Hur ryttaren sitter och inverkar på sin häst är mycket viktigt eftersom det följer med upp i utbildningen, slarvar ryttaren med sin sits så faller korthuset ihop när man kommer upp i klasserna och procenten rasar.
En häst med gångarter kan utan problem få 70 % trots ostadig form, missar och en medelmåttig ryttare i lätta klasser. Tyvärr är det lätt att ryttaren tror att den är duktig men det i själva verket är hästen som räddar upp situationen (resultatet), detta kommer sedan märkas när man kliver uppåt i klasserna och ryttarens inverkan blir allt viktigare.
Mitt mål är att kunna rida på 70% med Mausi, vare sig det är i LB eller högre, men jag vet ännu inte hur hon kommer att bli mottagen av domarna.
Just nu vet jag att vi inte gör allt korrekt, lydigt, harmoniskt och i balans.
Just nu jobbar vi med att få större variation i steglängden och att kunna komma tillbaka utan att bli ostadig i formen.
Just nu jobbar vi med att bli starkare och öka bärigheten i galoppen så att formen blir stadigare.
 
Just nu är vi inte redo att gå ut och rida på 70% men kanske måste jag ändå ut och bli av med "oskulden", bara göra det och ha det gjort. Få ett kvitto på var vi är och var det spricker.  
 
 

Kommentarer:

1 NORRSKEN EMMA:

vilken fiin bild!

Kommentera här: