Vem är jag?
Nu är det återigen ett tag sedan jag uppdaterade men livet rinner på och jag försöker ta reda på vem är jag? Vad vill jag med mitt liv och vad vill jag satsa på?
För några år sedan så var den frågan besvarad och jag var bensäker på mitt svar, jag ville satsa och verkligen försöka få till en liten nationell elitsatsning inom dressyren. Vi byggde ett ridhus, jag satsade pengar på en häst som jag hoppades skulle ta över tronen från Danny och jag levde mitt drömliv med en familj som stöttade mig.
Men så började jag tappa fotfästet och drömmen krossades när min älskade häst inte klarade av att vara ridhäst, unghästen jag köpt som sällskap till mina två tävlingshästar visade sig som ha kraftig artros i båda framknäna innan ens ridhästlivet börjat, jag gjorde ett felköp med en unghäst som visade sig ha fruktansvärt ont av en förkalkad disk i ryggen, nästa unghäst skadades sig i hagen och fick kronisk inflammation och precis när jag lyckads hittar rätt knappar på min projekthäst så skadar han sig i hagen, troligen en nerv och under rehab får flera andra problem.
Problemen känns som om de aldrig har tagit slut och jag står här idag med en pensionerad Danny (som dock lever ett underbart aktivt liv som fritidshäst) och jättestora Malte som prövar alla mina mentala spöken och ger mig gråa hår eftersom vi aldrig kommer framåt.
Så jag har tappat bort min dröm, rättare sagt så krossades drömmen och jag har inte hittat en ny dröm för jag vågar inte drömma längre. Jag litar inte längre på mig själv och vad jag kan även om alla runtomkring säger att det inte är mitt fel.
Jag har försökt hitta drömmar med Malte men eftersom han har varit en för mig svår häst, kanske pga sin storlek och att han lätt spänner till och då skrämmer mig men också så har det tagit så lång tid med allt så att jag tappar tron på att vi faktiskt utvecklas.
Jag tog i våras beslutet att sälja honom efter en jobbig vinter och har inte varit speciellt aktiv då jag ville att han skulle vara mer igång och men nu börjar han bli redo för en riktig annons. Dock så kan han ge mig så härlig känsla i ridningen ibland så jag tvekar på mitt beslut.
Jag vet vad jag har men vet inte vad jag får när jag köper en ny häst...
Långsamt börjar jag hitta en annan dröm eller ett annat liv men det kräver vissa förändringar och det känns skrämande. Jag vet att jag måste förändra delar av mitt liv, det är bara jag som kan förändra mina tankar och hitta strategier att hantera mina känslor. Dömmen om en nationell elitsatsning lägger jag på hyllan och vill bara tillbaka till en dröm om att få träna, tävla och känna mig duktig. Det är ok att inte vara bäst och jag vet att jag är min värsta fiende, jag har äntligen fått en förståelse för min personlighetstyp (HSP, högkänslighet) och börjar nu hitta strategier i hur jag ska hantera mig själv. Det var för mig en ögonöppnare när min kollega berättade om HSP och jag läste en bok om det. Så nu jobbar jag vidare med mig själv och hoppas jag hittar en väg till min nya dröm med hästlivet.