Tävlingsrapport
Men nu var det dags att kasta oss ut i det kalla vattnet, inte mentalt redo och väldigt oviss om vi kroppsligt var redo. Så vi åkte på tävling för att träna på att tävla och för att få ett mål att jobba för.
Allt planerades och jag tog starten på största allvar, dubbelkollade allt och inser att det är en förskvara att tävla. Dock tror jag alla mina starter genom åren gett mig en struktur och trygghet, även om jag fick kämpa med fjärilarna i magen.
Malte var spänd på framridning och lyssnad inte på skänkeln men blev bättre för varje minut, jag kände mig aldrig orolig eller otrygg men var nöjd över att vi valde att rida fram i ett lugnt ridhus nästan själva istället för framridningsbanan ute. Precis
när vi skulle gå ut så börjar bonden slå gräs intill där vi skulle rida, tacksam över att Malte hade helt annat fokus så klarade vi oss in på utebanan.
Inne på tävlingsbanan så kröp Malte bakom skänkeln igen och det kändes som om han fick scenskräck. Jag försökte stötta och pusha honom varligt igenom programmet. Känslan av hur det såg ut och gick var långt ifrån den trevliga känslan vi vanligtvis har
men vi kom runt och jag satt kvar.
Så när jag skrittade av banan så var jag nöjd, nöjd att vi kommit till start och att vi tagit oss runt men jag tyckte inte att ritten blev bra. Alltför många missar och strul skulle inte ge något PB var jag säker på.
Vi klädde av och förberedde oss på avfärd men min man kunde inte släppa att kolla på resultatet och gissa om vi blev förvånade när vi red in i ledning på 67,9% med två ryttare kvar.
Vi blev tvåa och jag är så glad över protokollet som visar våra svagheter men också visar vilken fin häst jag har. Tävling blev lyckad på så många plan och jag fick ny energi precis vad jag behöver. Nu ska vi börja träna igen och om två veckor åker vi
på det årliga meetinget i Värmlands skogar på midsommar för att tävla.
