Kärlek

Idag fick de ta det lite lugnt eftersom de igår blev vaccinerade men vi gick upp med Freddy till ridhuset för att fortsätta mjukstarten av vårterminen som 3-åring. 
Han sköter sig fint och nästa vecka lägger vi på sadeln igen. Det blir mycket trav/galoppövergångar för att öva upp styrkan men också öva upp kommandot för galopp. I höstas när vi slutade med ridningen så tyckte han det var lite jobbigt att galoppera med ryttare och det hoppas jag nu att han ska orka lite bättre med. 

När jag lite senare på dagen åker för att hämta dottern så börjar en låt spelas och jag känner hur tårarna börjar rinna. En känsla av obeskrivlig kärlek och tacksamhet slog mig att dottern kom hem från ett lov med min familj, att vi sitter där och sjunger tillsammans gör att mitt hjärta svämmar över men i samma stund går också mina tankar till Mausi och den sorg jag fortfarande känner efter henne. Hästarna har en stor plats i mitt liv och hjärta, en obeskrivlig kärlek. Att vi kan känna så mycket kärlek till djuren vi delar våra liv med är en tillgång till välmående men också en källa till oro och sorg. Min dotter har ärvt gåvan att kunna älska ett djur, vår hund Bazinga är hennes ögonsten och allt. Villkorslös kärlek.