Stressad
Jag vill hinna allt.
Jag vill inte behöva säga nej eller minska ner, livet erbjuder så mycket men dagarna räcker inte till.
Men det är bara mitt fel att det blivit så här eller att jag sätter upp kraven jag omöjligt kan hinna med. Det blir som en ond spiral och jag vill inte behöva dra i handbromsen. När ska jag lära mig?
Livet är som ett stort pussel, alla bitar passar nästan ibland lite för taight med varandra och när en bit plötsligt får ta lite större plats så blir det omöjligt att lägga ut pusslet.
Tävlingsmänniskan i mig blir frustrerad, jag har lust att kasta bort hela pusslet men sen lugnar jag mig och tar ett djupt andetag. Det är inte så farligt att pusslet inte går ihop just nu, jag har själv gjort ett val och prioriterat en bit lite
extra men det kräver att jag lägger ner kraven på att upprätthålla de andra pusselbitarnas standard.
Imorgon är en ny dag, jag hoppas hinna ikapp och hitta lugnet igen så jag kan njuta av alla pusselbitar i mitt liv.
