ingetorp.blogg.se

Danny var pigg och nöjd med morgonpromenaden och hade det inte lika varmt i tältstallet idag. 

Vi satsade på samma upplägg som igår och det kändes helt rätt på framridningen. En häftig känsla att han nästan hade för mycket energi och att verkligen var kvick för skänkeln. 

Red in på banan och kände hur kul det skulle bli. Han blev lite spänd framme vid C eftersom det blåste mer men slappnade av. Travdelen kände jag mig riktigt nöjd med och jag tror vi aldrig ridit på de poängen tidigare. 

Men tyvärr så tog nog Danny i av kung och fosterland i fattningen och inför uppridningen in i saxen. Vi klarade nästan hela saxen innan det knöt sig av all samling, han tog inte byteshjälpen vid G (mitt framför C) och jag behövde knacka till lite extra för att få honom att byta. 

Där i hörnpasseringen så kryper han ihop och skjuter rygg så i den ökade galoppen försökte jag bara få honom att bjuda framåt och släppa ner mig igen men det kändes som om han bara låste fast sig och vi galopperade med avbrott och små krumsprång igenom 3orna och in på linjen till piruetterna. Nu satt sadeln och jag halvvägs upp på bogarna och ingen fungerade längre. 

Att försöka fullfölja ritten kändes totalt meningslöst och löjligt. Att rida svårdressyr , utan några transportsträckor att försöka rädda situationen på, är skitsvårt och totalt omöjligt om hästen galopperar med känslan av att ha sadeltvång. 

Tårarna sprutade och känslan av besvikelse sköljde över mig, jag var tvungen att skritta ett långt varv innan vi red till utgången där de andra väntade. Jag blir så besviken på situationen speciellt när han kändes så fin på framridningen och i travdelen, den som vi annars bara hatar att rida. 

De säger att sorgearbetet har sina 5 steg, samma gällde mig också idag. 

Ledsen

Besviken

Arg

Uppgiven

Revansch

Så jag bestämde mig gör att efteranmäla mig till morgondagens PSG. Bryt ihop och gå sedan vidare. Gör om, gör rätt. Njut av det som gick bra, ta med det och lämna sliten bakom. 

Imorgon är en ny dag!