Sent

Gårdagens träning gick inte så bra som jag önskade. Danny ville inte släppa till utan kämpade emot, kort i höger bak och stum i handen. 

Jag kämpade med tålamodet och ibland bubblade humöret över, frustrationen och irritationen gick inte alltid att kontrollera. Dessa dagar är jag tacksam att ha Cs ögon på oss, att hjälpa mig se det som behövs göras, se det positiva och ta mig ur den onda spiralen. 

Jag vill så mycket men Danny har sina begränsningar och det gör mig påmind om Mausi och bitterheten över hur det blivit. Jag kämpar varje dag med lusten att ge upp och bara lägga mig ner för att böla som en 4-åring som inte fått sin vilja igenom. Mausi min drömhäst blev min mardröm och det tär på mig varje dag. Jag vill hoppas på att det går bra men vågar inte tro att framtiden är vår. 

Danny får istället hålla träningsfanan högt och axla min tävlingsönska. 
Idag fick han Biolight och Mausi gick på töm. 

Kommentera här: