Hjärtat

Mitt hjärta har varit sårat och sorgset en lång tid nu, saknaden efter prinsessan har varit jobbig och det har varit svårt att släppa in Jippie eftersom det kändes som om jag förrådde Mausi. Många kanske tycker att jag lite för snabbt fyllde boxen, utan att sörja och låta saknaden ebba ut men för mig var det en tröst att leta häst och veta att livet går vidare, att en ny häst fyller ut boxen och hjälper mig att läka hjärtat genom att ta en plats. 

Jippie har nu börjat komma in i våra rutiner och vi börjar lära känna henne allt mer, hon är en stor personlighet och vet vad hon vill. Hon har bestämda åsikter om hur hon vill få maten serverad, gröt och hö samtidigt, talar tydligt om när hon är hungrig och anser sig vara dags för mat och i vilken ordning vi ska fodra. Dock lyssnar vi inte på henne eftersom hon måste lära sig att det är vi som bestämmer. 
Lika tjurig och grinig som hon kan visa sig vara, lika vacker och tillgiven är hon när hon får vara i centrum. För varje dag hjälper hon mig att läka såren, för varje dag växer hon in i mitt hjärta. Hon är mitt hjärta och jag är glad över att vi hittade henne. 

Igår tömkörde jag henne och nu börjar hon bli rundare och jogga mer igenom kroppen. 
Idag blev det ett morgonpass i ridhuset efter några varv jogging på linan för att mjuka upp sig. 
Vi jobbar på takten och kontakten, mellanstora volter och övergångar på raka spår. Jag tänker på blicken och planering så hon känner ledarskapet och tydligheten. 
Idag fick hag några steg av den där härliga runda känslan som jag letar efter, hon blir dock trött rätt snabbt men jag njuter av att vi mer och mer hittar en bra känsla och ett samspel mellan oss. 
(null)

Kommentera här: