ingetorp.blogg.se

Vände och vred på mig, lyssnade på regnet som forsade ner under någon timme efter att tävlingsplatsen gått och lagt sig. 

Att vara på meeting tillsammans med alla dessa tävlingsvänner och bekanta är supermysigt men samtligt socialt krävande. Dagarna tillbringas tillsammans och man engagerar sig i varandras ritter, både i med och motgång. Analyseringen på kvällen efter ritterna, domarsiffrorna och kända/mindre kända ryttares insatser är både intressanta och givande. Man är som en stor familj som tillbringar några helger under sommaren ihop och de betyder så otroligt mycket för mig, speciellt i motgångarna. 

Jag grubblade i natt på min ritt och om jag kunde ha gjort något annorlunda, hur skulle jag lägga upp dagens ritt, vad kan jag ändra på hemma i min träning, det var bara några av mina tankar långt in på småtimmarna. Mer och mer blev jag stressad att jag måste faktiskt sova lite för att orka med den sista dagen. Till slut måste jag ha slumrat till och vaknade 20 min före klockan, dags för en ny dag. 

Danny hade stökat runt lite i boxen men verkade inte trött. 

Framridningen blev lite mer fokus på lösgjordheten och bara sista 10 min spände jag bågen. 

Inne på banan spände han till på kortsidan vid domarkurerna och där vindpustarna var värst. Tyvärr fungerar inte samlingen och bärigheten när bakbenen blir spända och jag kom på mig flera gånger att det var jag som bar framdelen istället för Danny själv på sina bakben. 

Där av blev det missar, kommunikation var mer E, högst 3G, definitivt inte 4G som den var på framridningen. 

Men på något sätt så finns det ljusglimtar idag också och det är att jag ska inte vara rädd för att rida ännu mera intensivt, det syns tydligen inte. Jag är nöjd över den energi som Danny hela helgen uppvisat i ridningen och nu är jag taggad att fortsätta jobba på detta hemma. Vi måste bli säkrare på rörelserna när vi är i denna nya energinivån. 

Men hur gick det då för klubbens lag i Lag-SM?  

Nja, i år var det inte vårt år men vi är så stolta att faktiskt ha med ett lag i detta sammanhang och att den yngsta hästen i laget gick in och gjorde personbästa, klarade den långa resan och ett så långt meeting med bravur. 

Så nu tränar vi vidare mot nästa år, skam den som ger sig.