Latmasken
Skrämmande oproduktiv och brister i förmågan att ta tag i saker, motivationen till allt tryter.
Ta det lugnt säger alla till mig, njut av att bara ha en häst att rida nu när det är så här kallt, passa på att göra något annat...
Jag spyr snart på dessa kommentarer, jag vill inte ta det lugnt, jag vill inte hamna i denna latmaskfälla och se hur alla måsten runt omkring mig tornar upp sig. Ridning är min drog, den som får mig att hålla igång och ta ta i andra saker, den är min
motion och lyckopiller. Utan ridningen är jag olycklig inser jag, utan möjligheter till att träna tappar jag styrfart.
Danny vilade igår men idag tränade vi vidare. Travskolor och galoppiruetter.
Nu är det två veckor kvar till första starten för året och vi måste nu checka av alla programrörelser och linjer. Det får bära eller brista men hjälp vad jag älskar att träna. Dressyr är en färskvara och smidigheten, lydnad, reaktion och styrkan måste
hela tiden fungera inne på tävlingsbanan. Under 8 min måste vi dölja våra brister och visa upp våra styrkor, det finns inte många transportsträckor att slappna av på eller hämta andan, det gäller att kontrollera andning och ha fullt fokus på avspändhet
men ändå på helt allert och parera, känna av och ta snabba beslut för att visa upp den bästa sidan oss just nu.
