Lycklig

Strålande höstsol och ljummen vind, blev så lycklig bara av det men när Jippie åter visar vilken stjärna hon är så är dagen fulländad. 

Efter fler veckor med vila och arbete från marken så la jag på sadel och hoppade upp. Hon kändes hur avspänd som helst och när jag började trava så kom känslan jag saknat. Den där runda, mjuka ryggen och ett eget driv i steget. Jag red inte länge och nöjde mig med skritt och trav på stora volter. 
Jag hoppas så innerligt att vi nu kan börja jobba ihop oss och börja jobbet mot att bli en dressyrhäst. 

Dannys dansade i solskenet och kämpade med att hitta takten i det som ska bli passage. 
Det kändes himla bra men så bad jag maken filma lite och genast sjönk mitt humör till botten. Besviken att det inte ser lika ut som det känns, filmen visar hur långt vi har kvar och inte alls så som min känsla är. 
Jag kämpar med min frustration och besvikelse över att vår utveckling går så vansinnigt långsam. Besviken att vi inte någon gång kan få lite medvind och inte hela tiden måste kämpa för varje liten grad av samling och bärighet. 
Danny är en kämpe som inte har fysiken till sin fördel, han är inte byggd för detta. Han har inte påskjutet av sig själv utan får jobba för varje steg. Lättheten i framdelen finns inte dör av naturen utan måste till när han vinklar sina bakben och håller kvar hela sin tyngd i varje steg. Schwungen är ett resultat av många år av styrketräning. 
Danny förtjänar en ryttare som har mindre krav och ambitioner än vad jag har, han skulle nog trivas som pensionär och leka med unghästar hela dagen som den farbror han är. Den dagen kanske kommer, bara jag har en ny häst att trimma och tävla på. 
(null)