ingetorp.blogg.se

Man läser hela tiden på olika forum och i tidningar samt pratar med både säljare och köpare om hur stor omställning det är för en häst att byta ryttare, stall och allt annat runt omkring en försäljning/flytt.

Jippie har nu bott ett tag hos oss och landat i våra rutiner, ridits utifrån mina tankar och planering mot att bli en dressyrhäst som ska kunna gå 5års programmen. Vi har kontrollerat sadel och hon har blivit skodd två gånger av en annan hovslagare. Vi har bytt från sommarhagarna till vinterhagar. 

Innan vi nu lägger i nästa växel i träningen så ville jag göra ett besök på kliniken, en ren kontroll för att undanröja alla hjärnspöken och tvivel. Det finns inget jobbigare än att fundera och grubbla, bilder och minnen från Mausi dyker ständigt upp på FB och hon ljög aldrig för mig. Varje gång jag kände motstånd eller protester så fick vi det bekräftat av veterinären. Jag lärde mig vad som var "latmasken" och när det gjorde ont. Med Jippie så har jag inte lärt mig ännu att tolka alla hennes signaler men efter idag så känns det som om vi är ett steg närmare. 

Hon var ua på böjprov (förutom ovilja att sträcka ut bakåt på högerbak) och palpering. Vid longering rynkades pannan lite och veterinären började grubbla. Ville inte sätta under sig vid liten skrittvolt med högerbak. Ridprov visade samma, speciellt i galoppen. 

Pulsen steg och rutinkontrollen blev nu en hältutredning med diffus rörelse utan synbar hälta. Flashbacks till Mausis resa for igenom huvudet och det blev jobbigt men ändå glad över att vi åkt iväg. 

UA på röntgen av rygg och en sten föll från hjärtat. Ultraljud visar väldigt lite diffust på höger SI-led och en disk, något hon troligen fått av att ha gått omkull menade veterinären på. Det var väldigt lite men eftersom vi ändå var där och hon troligen är lite besvärad av det så är det bättre att behandla innan det blir  värre eller orsakar problem i frambenen eller ryggproblem. 

Med en rehabplan och goda prognoser så åkte vi hem. En lång dag med många känslor går mot sitt slut, underbara vänner som mockat stallet och tagit hand om pojkarna hemma. Livet kunde varit så mycket sämre, 

Kalla mig nojig eller vad ni vill men jag är glad över att jag inte lyssnade på de som tyckte att  jag inte behövde åka. Jag vill ge mina hästar bästa möjliga förutsättning att utvecklas, prestera och bli hållbara. Hästar är hästar och de hoppar och studsar i hagen, underlaget är inte alltid perfekt och det är många kilon som ibland halkar och drattar på backen. De kämpar och jobbar för att göra oss ryttare till lags, även om de ibland har en lårkaka, nackspärr eller knäckt till ryggen när de busade i hagen. 

Det som gör skillnad är om vi ryttare lyssnar på hästens signaler eller inte, förr eller senare.  Träningen blir aldrig rolig om den är smärtsam och för att nå de högre klasserna  så måste träningen vara rolig. Att det är jobbigt är inte samma sak som smärtsam. Jag försöker göra allt i min makt för att undvika skador och vill förebygga och upptäcka smärta i tidigt skede men vissa saker går det inte att förhindra. 

Bubbelplast är inte hållbart när vi pratar hästar...