Mardröm

Började dagen med ett pass på Danny, vi kämpade på med volter och skänkelvikning för att mjuka upp oss. Detta jobb är så viktigt men ack så frustrerande tills han kommer igång och börjar driva av sig själv. Jag lägger in galopp rätt tidigt eftersom det också är lösgörande. 
Eftersom det är träning imorgon så jobbade jag inte något på rörelser utan bara fokus på form och reaktion. 

Efter jobbet så var det äntligen dags för Mausi att bli riden efter en kort vila. Jag riktigt längtade efter att rida men glädjen byttes snabbt till panik, är mardrömmen på väg att bli verklighet? 
Veckorna innan vila så har hon varit lite protesterande men jag tolkade det som om hon bara var trött i kroppen eller huvudet, inte något mer. Men nu när hon vilat så borde hon kännas piggare, utvilad och redo för arbete vilket hon brukar vara efter vila. Idag var hon inte alls det, snarare värre än innan vilan. 
Paniken stiger i mig och jag är livrädd att vi åter rasar ner på ruta 1 igen. Jag kämpar igenom passet och tvingar tillbaka tårarna, inte ge upp! Kanske är det bara värmen, att behöva jobba igen mm mm det finns många anledningar och det är dumt att oroa sig. Jag får göra upp en handlingsplan och försöka nysta fram varför hon beter sig så här igen, sluta måla upp mardrömmen. 
Vi tar en dag i taget och imorgon ska jag visa upp henne för C och rådfråga henne. På tor eller fre ringer veterinären tillbaka och vi rådgör hur och om vi ska göra något. Just nu kan jag inget göra och jag är inte hjälpt av att utgå ifrån att mardrömmen slår in. Kanske vaknar jag upp och allt bara är en dålig dröm? (null)

#1 - - Gubben:

Håller tummar och tår att det bara är värmen...

#2 - - Islycka:

hoppas allt blir bra