Insikt
Dagen började med förberedelser av packning men också trimning av Danny och longering av Freddy. Fjärilarna i magen lyste med sin frånvaro och jag kände mig riktigt lugn. Mausi kändes lite mer taggad men inget som oroade mig. Lastade själv
och utan tvekan, något jag måste påminna mig om att det inte alltid har varit så.
Framridningen blev bra, hon kändes pigg och positiv trots insekterna som fanns runt oss så fort vi stod stilla. Visst är det härligt med sommar men allt har sin baksida... 25 min ridning och många korta skrittpauser efter 5 min framskrittning känns
som bra planering.
Inne på banan så tittade hon lite nyfiket på omgivningen men inga spöken. Överlag är jag nöjd med trav och skritten men vår svaghet lyser igenom, bärigheten och styrkan i galoppen. Idag bjöd hon mot dressyrstaket i den första förvända galoppen och jag
fick dra i handbromsen men hittade snabbt rätt galopp igen. De enkla bytena fungerade vissa saker bättre medans andra sämre.
Ärligt så är jag inte glad just nu, jag har hoppats på att vi skulle vara starkare än vi är. Jag har vaknat upp och är smått irriterad på mig själv att jag frångick min plan och startade henne tidigare än tänkt. Vi är inte redo ännu, vi är inte klara
för detta.
Det svider att behöva inse och acceptera detta men dessa starter visar att vi inte är redo ännu, vi har en bit kvar. Idag kunde jag inte skylla på en gnäggande Danny eller en nervös pilot. Idag kan jag bara titta på kvittot från tävlingarna och inse att
vi måste bli bättre, vi måste öva mer och helt enkelt rida bättre.
Nu ska vi träna vidare och jag har fått små "träningshorn", nu banne mig ska vi bygga ännu mer styrka i bakbenen och främst i galoppen innan vi går ut på tävlingsbanan igen.
Såklart finns det mycket att vara glad över men tävlingsmänniska i mig har just nu svårt att smälta svagheten och njuta av det vi gör bra. Så är det och så kommer jag nog alltid att vara, det är bara att acceptera.
