Tävlingsdag 3

Till sist kommer dagens rapport, det tog ett tag innan tankarna var samlade och kan formuleras ner som ord. 

Vaknade till regn som varierade i styrka men det gör inget sista dagen eftersom allt ska packas ihop. Dock blir det ingen härlig dag för fika, inhämta inspiration och motivation genom att titta på andra duktiga ekipage. 

Det kändes rätt bra på framridningen och Danny kändes pigg men lyhörd. 
Det duggade bara lätt när vi startade PSGn och idag ville jag bara försöka behålla den positiva känslan från tidigare dagar inne på banan. 

Det flöt på, jag tänkte på takten och försökte inte skynda på men ändå inte bli för seg. Lättade av i handen och hjälpte honom till att bära sig själv. Jag försökte forma bättre i skolorna och la ner honom lite i volterna för att få en jämnare kontakt. 

I andra galopppiruetten så fick vi ett retfullt omslag men jag hann byta tillbaka innan nästa bedömningsgrupp och bytet. Serierna satt alla och jag kände mig nöjd när jag red ut från banan. Kanske inte samma wow-känsla som i fredags men ändå ett "bra jobbat". 

Chocken kom när vi såg resultatet, jag fattade inte, vad hade jag missat? Hur kunde min känsla lura mig? Visst var det ingen fantasiprocent jag tänkt mig men 61,..%? 
Besviken och nerbruten lovade jag mig själv att inte bryta ihop där i tävlingsstallet, först måste jag läsa igenom protokoll och se vad domarna hade sett. Först då kan jag bryta ihop och krypa ner under min sten och aldrig tävla igen. 

Idag var kontakten inte bra, idag saknades det energi i skritten och bakdelsvöndningarna, missen i piruetten blev dyr. 
Danny är ingen häst med 8a mässig gång som har råd med missar och bristande kontakt. Idag blev 6,5orna till 6or och 7or till 6,5or vilket leder till ett mindre bra resultat. 
Surt sa räven om rönnbären... 
men vi kommer igen. Vi kommer jobba vidare och jag vet att vi är på rätt spår. Helgens starter visar att vi håller på att hitta mer wow-känsla än vi gjort på hela förra året. Jag måste nu inte detta resultat slå ner mig och inte våga tro på oss igen.
Jag är bara en så sjukt dålig förlorare och en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, jag vill så mycket mer. Jag vill vinna!!! 
(null)

På vägen hem kämpade jag med tårar och besvikelse men också av den sorg som jag känner just nu. Rädslan att Mausi inte kommer bli bra, att hästen med det där lilla extra, inte kommer vara min biljett upp i klasserna och till placeringarna. Det värker i hela mitt hjärta och på vägen hem drabbades jag av paniken av att inte kanske få uppleva det. 
Tillsammans med tröttheten efter en helg med tävling, besvikelsen över att inte få till någon höjning av procenten och sorgen att komma hem till prinsessan gjorde tävlingsrapporten svår att skriva. Jag vet att jag kommer vara nöjd över många delar i dagens ritt, hela helgens starter, men just nu så slickar jag såren lite och tycker synd om mig själv. 
#1 - - HästBob:

Jag tycker oxå synd om dig😢😢