Trött

Idag gick luften ur mig igen och denna gång beror det på en klumpig kommentar. 
Att kalla mitt brinnande intresse för dressyr, mitt företag och min satsning (ekonomisk och tid) för "fritidssysselsättning" kändes som en spark i magen, att förringa det jag jobbar så hårt med för att kanske någon dag kunna syssla med på heltid. 
Ju mer jag under kvällen tänkte på det desto mer gick luften ur mig, är det så här människor runt omkring mig ser på det jag gör? 
Jo jag rider och gullar lite med mina hästar, nästan varje dag, 365 dagar om året. Det är en livstil som jag och min man valde när vi skaffade min första egna häst. Det är en livstil vi valde när vi byggde stallet. 
Det är dock inte bara det att jag rider, jag tävlar och tränar, målmedvetet mot uppsatta mål. Jag planerar och försöker hålla både mig och hästarna friska. Jag vill försöka nå mina långsiktiga mål och offrar ibland endel saker för att hinna med andra, jag prioriterar ibland inte som människor runt omkring mig tycker att jag borde. Träningar, tävlingar och ridningen styr men det är så vi har valt det. 
Att jag sedan tog steget att utveckla mitt lilla hobbyföretag till en enskild firma kändes stort, första steget mot att våga satsa på en alternativ yrkeskarriär än den jag har civilt. Det kändes härligt att hinna med både min egna ridning och utöka antalet lektioner, eftersom jag tycker om att undervisa. 
När jag sedan fick möjlighet att utveckla mig ännu mer inom dressyren så tog jag chansen, en möjlighet att kunna följa dressyren även den dagen jag blir för gammal eller skadad. Att bli domare är en karriär som jag just nu börjar på men det kommer betyda att jag jobbar helger. Eller det kanske också bara är en fritidssysselsättning som jag får ett ekonomiskt bidrag för att göra? 

Jag ska inte bry mig, jag vet men det sårar. Det sårar när människor runt omkring mig suckar när vi måste planera besök efter tävlingskalendern. Det sårar mig när människor inte ser hur jag sliter och ibland jobbar 8-15 på mitt civila jobb för att sedan åka hem och jobba vidare 17-21 med lektioner. Att jag kommer åka iväg på domaruppdrag både lör-sön för att sedan på mån jobba vidare utan en dag ledigt. 

Jag klagar inte på mitt liv, jag önskar bara människor runtomkring accepterar mitt val av liv, förstår att detta är mer än bara en fritidssysselsättning. 

Dagen började med att rasta hunden kl 5 för att inte hon skulle lämna att visitkort nu när hon är sjuk. Kl 6 ringer klockan och det tar mig 20 min att masa mig upp och ut för att fodra hästarna. Bär 15 kg hösilage ut till hagarna och släpper ut den första. Undertiden de andra två äter upp så börjar jag mocka. När nästa häst går ut så mockas den boxen, tömmer kärran och ser då att det är dags att äta frukost med dottern innan jag kl 7 går ut, fixar färdigt boxarna och packar påsar med hösilage. 
Det går på rutin och är en vana, ett val jag valt och inte ångrar. 

Rider gästhästen efter en halvdag på det civila jobbet. Vi hittar fler och fler knappar, det tar sin lilla tid att lära känna en häst och dess egenheter. 

Rider Mausi och vi jobbar med halter och avsaktningar. Idag gick den förvända galoppen riktigt bra! 

Danny blev riden av en min hästgranne och kompis. Intressant att se hur han beter sig när någon annan rider men det fick mig också att börja grubbla. Kanske var det tröttheten och bristen på mat, kanske något annat. 

Kommentera här: