Mina bästa vänner
Men lika snabbt som jag svurit så skäms jag över min ilska eftersom ridhuset är bland det bästa vi investerat i.
Just nu har jag två bästa vänner som är guld värda när vintern håller sitt järngrepp om oss.
Värmepistol och kofot, två vänner som hjälper mig när marken vid porten höjer sig så fort det blivit för mycket tjäle och jag missat att kratta bort sand/grus när det var plusgrader.
Idag fick jag mig ett rejält pass med att hacka bort marken efter att värmepistolen tinat upp den lite. All aggression som fanns uppdämd i kroppen släpptes nu fram och gruset det skvätte omkring mig.
Nu glider porten återigen så lätt och fint, precis som livet i övrigt.
Mausi var pigg och spänd men vi jobbade oss igenom det för att hitta en bra känsla i övergångarna trav-skritt och trav-galopp. Det är fortfarande väldigt jobbigt med galopp-skritt men fattningarna känns stadigare nu.
Förvänd galopp åt båda håll blev bra även om hon fortfarande blir lite lägre.
Travjobbet bestod i öppna-volt-sluta med korta sträckor i skolorna, varvat med skänkelvikning och tempoväxlingar.
Danny vilade idag.