Träning JH

Ibland är det bra att rida för någon helt ny och främmande. Någon som kanske kan ge nya tips och infallsvinklar i det vardagliga arbetet. 

Jag tycker det är viktigt med att ha en hemmatränare (i mitt fall C) och sedan en annan som regelbundet men mer sällan, likt en supervisor (i mitt fall L) som kan hjälpa till att se framsteg eller upptäcka byggstenar som halkat snett. 
Men ibland är det roligt att låta någon annan fylla på med inspiration och tankar, som kan röra runt och utmana eller bara bekräfta med andra ord det man redan jobbar med. 

Jag fick frågan om jag ville vara med och rida när ett gäng skulle ha JH på besök, kul och lite spännande tänkte jag. Danny och jag behövde få motivation efter DM-starten så det här kom lägligt. 

Danny visade upp att han inte glömt gången han blev skrämd av ankor/gäss för flera år sedan vid ett ridhus. Ögonen höll på att ploppa ut och hjärtat slog i racerfart när gan idag hörde kalkonerna på gården dit vi kom. 
Inne i det undervart vackra ridhuset så lugnade han ner sig och vi kunde börja värma upp. Planen från min sida var att få tips om byten i varje och passagen. 

Vi började titta på traven och muntrubblet, jag fick rida på lite och höra 8m volter utan att röra händerna. Hjälp vad jag fick jobba på att inte försöka spänna mig, knipa fast mig - jag kan flyga, jag är inte rädd. Bara att skumpa med och fokusera på skänklarna och blicken. 
Galoppslutor, först enkla sedan dubbla och till sist klämde vi in 4 st på långsidan-kvartslinjen (Tvära lite mer så jag hinner rakrikta innan bytet)
Sedan bytesserier, ner till tvåorna och där börjar Danny visa att han minsann kan svårare saker. Vi skrattade gott åt honom och gjorde bara nya serier. 
Sedan kom vi till ettorna, mycket riktigt så hittar jag inte start/stopp. Jag fick ett tips och det fungerade till slut när vi börjar i vänster galoppen. (Redan när jag gör första bytet så måste jag ge hjälpen för nästa) För att avsluta så måste jag bara svänga lite. Så himla roligt! 
Efter liten skrittpaus, Danny och jag förlorade nog ett antal liter kroppsvätska idag, så tittade vi på piff och puff. 
Jag blir lite för ivrig och snabb i mina hjälper, jag måste låta Danny få hitta rytmen och driva själv. JH hjälpte till lite från marken och wow vilken känsla det blir och han kommer upp med bogarna. 

Jag blir så stolt över min lilla, bruna ponny som kämpar och ger mig så mycket erfarenheter. Att vi nu sitter och tränar på de svåraste rörelser i dressyren är så häftigt. 
Jag blir så gkad för alla kommentarer ich det får mig att kämpa vidare, någon gång kanske vi kan få till det även inne på en tävlingsbana. 
(null)
Gammal bild eftersom jag idag glömde be någon att filma med min telefon.


Kommentera här: