Ride4Cancer
Det blåste, kraftigt, och hon var laddad när vi lastade ur för att skrittas. Kunde ta henne lite på lina men kände inte att det hjälpte inte speciellt mycket.
Hoppade upp och hoppades på det bästa... spänd och taggad började vi vår korta framridning på ett nytt underlag. Visste inte hur mycket jag vågade rida eftersom energin skulle räcka till två program med 30 min mellanrum.
Tvärnit när vi skulle in i ridhuset för att rida men efter lite övertalning vågade hon sig in och vi fick öva på att bli lämnade själva inne i ett stort okänt ridhus med solkatter.
Ett travprogram med många 7or och 8or men så kom vänsterfattningen och vi tvingades lägga två bonusvolter innan det blev rätt. Men nu var hon lite övertaggad och stark men vi tog oss igenom programmet och trots några grova underbetyg slutade vi
på 62% och blev godkända.
En våg av besvikelse sköljde över mig när jag skrittade efteråt men vinden blåste sakta bort tankarna och kämparandan började glöda.
Nu gällde det att rida igenom och ladda om, det får bära eller brista när det gällde energin men jag behövde rida fram igen. Med ett lugn i kroppen så gick vi 40 min senare in på banan för att rida ett nytt program vi aldrig ridit.
Strategin var att rida utan tryck, balansera varje steg och vändning.
Energin tog slut men hon lyssnade fint men resultatet blev lite ostadigare form och något låg. Segern blev att vi red utan några missar. 68,64% blev det och jag är så nöjd över hur hon tillät mig att lotsa henne igenom programmet trots trötta bakben.
Samtalet med domaren efteråt gjorde mig väldigt glad och stolt, att få den feedbacken får allt slit och alla sorger att blåsa bort.
