Tävlingsrapport
I väntan på att någon ska komma och köpa världens underbaraste läromästare så tävlar vi nu vidare, mest för att få resultat i TDB inför en försäljning, jag vill ju inte få en tom höstsäsong som kan få spekulanter att tro att han inte är fullt frisk och
i tävlingskondition.
Kanske är det just det som fått mig att bara rida... rida och släppa mina krav på prestation/utveckling.
Vem vet men nog var mina tävlingsnerver på krigsstigen efter lunch. Det var länge sedan de uppförde sig så här när det gäller att tävla Danny. Men idag fick jag tvinga i mig lunchen, metodiskt gå igenom och packa alla saker, följa tidsplanen här
hemma innan avfärd och först då började jag hitta lugnet att äntligen få tävla igen.
Efter gårdagens snökaos så var dagens iskyla och novembersolen perfekt tävlingsväder, dock insåg jag att jag nog behövde 5 min längre framridning än planerat. I slutändan så är jag glad över att ryttaren före mig var struken och jag ändå gick in utan
de där 5 extra min på framridningen.
Jag höll min plan, skritt på lång tygel i 10 min och sedan skrittjobb i 10 min.
Trav och galopp under uppsikt av C innan vi gick bort till tävlingsridhuset med en underbar känsla av en pigg, lyhörd, uttrycksfull och fin häst.
Inne på banan försvann den bästa känslan och jag satt återigen på min "ponny" och höll på att ge upp, men så bet jag ihop och började rida.
Trots känslan man får när man varje gång rider förbi ena domaren och hör "6" (suck, blev det inte bättre) så gav jag inte upp. Jag red idag, påverkade steget, balanserade, förberedde, tänkte på allt vad C och L försökt lära
mig. Jag hade roligt och kände efteråt att jag inte kunde ha ridit eller gjort något annorlunda.
Vad det skulle bli för resultat hade jag svårt att sia om och därför blev jag så glad när 66,4% dök upp. Mest värmde alla 7or, 7,5or och 8an, nog har vi utvecklat oss!!!
Nu började den nervösa väntan och tävlingsmänniskan i mig började känna vittring på rosett och placering.
Väntan blev lång och när det var tre ryttare kvar så klarade jag inte av att vänta bland folk, om alla de skulle gå om mig så skulle jag hamna på första platsen utanför placering. Jag är en tävlingsmänniska och önskar alla en bra ritt, rättvis bedömning
och placering men jag sticker inte under stolen att det faktiskt är en tävling och jag tävlar mot mig själv och andra.
Jag blir nervös men innan sista ryttaren ridit klart så visste jag att vi behövde lasta ur hästen igen och göra oss redo för prisutdelning.
Danny fick springa ett ärovarv och spände till sig rejält som den lilla ponny han innerst inne är men vad gör det när han levererar en gul rosett på årets sista tävling.
Vår resa är nog inte över än...
