Hålla planen
Just nu är det så viktigt att hålla planen, både för Danny och Mausi, för jag vill så mycket. Lite vill ha mer... detta driv hos mig är både positivt men också en nackdel.
Det positiva är att jag alltid strävar efter lite mer, lite bättre, lite till. Att alltid sträva efter något utvecklar varje människa, att alltid ha blicken långt fram gör så att man inte tappar bort målet och vägen blir lite rakare.
Men baksidan är att man också lätt tappar bort att njuta av stunden och se den utveckling man har gjort. Att aldrig vara nöjd kan leda till osäkerhet på sin egna förmåga och ramlar man ner i dessa diken så är det svårt att komma upp. Men då gäller det att ha någon som drar upp dig igen på vägen och som hjälper dig igång igen. För vi far alla någon gång ner i diket, vissa mer än andra men det kanske är för att vissa vågar utmana sig själv mer och ligger på gränsen till vad de klarar av. Andra håller sig uppe på vägen hela tiden och har hittat sina gränser och känner sig nöjda med det.
Båda sätten är nog lika bra, båda når nog målet tror jag, den ena med lite mera skrapsår och bucklor än den andra.
Idag jobbade jag Danny lite mer samlande än igår och det kändes bra, inte helt toppen men ändå på rätt väg igen. Bytesserierna satt bättre och likaså galoppslutorna.
20 min skritt innan vi börjar trava/galoppera är vad vi nu behöver har jag upptäckt och det är 10 min lång tygel och 10 min med skrittjobb.
I traven och galoppen är det volter och övergångar men också fokus på hörnpasseringar där halvhalten måste fungera.
Andas, andas, inte bli arg när missförstånd uppstå. Väldigt viktigt nu när jag känner mig stressad och nervös inför söndagen, jag får inte smitta Danny.
Mausi skötte sig fint idag och det värmer hjärtat men det gäller då att jag inte utmanar och pressar för mycket. Hon är helt underbart härlig att rida när det är som idag.
