Precis vad jag behövde

Gårdagens pass med Mausi visade sig inte bli välgenomtänkt och fokuserat. 
Imorse insåg jag att jag gått för fort fram när jag red och missade att lyssna på hennes signaler, jag slarvade med grunden och därför blev det inget bra. 
Danny besökte tandläkaren och båda hästarna fick nya skor, en riktig spadag. 
(null)

Men nu lägger vi det bakom oss och idag åkte familjen till SIHS och tittade på dressyr av hög klass samt avslutade en toppendag med matiné med skiftande innehåll. 

Ridning på denna nivå är stundtals väldigt vacker och fängslande men samtidigt hugger det till lite av avundsjuka/vemod att jag börjar bli för gammal att någon gång få möjligheten att utvecklas och få rida på denna nivå. Drömma gör jag men realisten och närkingen i mig vet att det är försent. 
Om Mausi hade fungerat från dag 1 så hade vi kanske hunnit med att komma till PSG/Inter1 innan 9 års ålder men nu är det bara att inse att det loppet är kört, nu får vi sträva efter att utbilda henne till GP och hoppas få rida senior-SM men dess innan även lag-SM. 
Men vägen är lång dit och just nu är jag glad för varje dag vi tar utan problem och veterinärbesök. 
Därför tänds det en liten låga av envishet och beslutsamhet inom mig efter dessa stortävlingar, vi ska inte ge upp! Danny har lärt mig massor och Mausi likaså, tänk nu om jag hade nästa talangfulla häst ute i stallet som jag skulle kunna utveckla, varje häst är unik men de säger att för varje häst du utbildar så går resan lite snabbare eftersom du redan vet vad du letar efter. 
Så om någon har en häst som skulle passa mig och du vill ha ett samarbete runt så får du gärna höra av dig. 

Imorgon är en härlig dag hemma med ridning av båda hästarna med ny energi och glöd! 

Kommentera här: